Follow:
Kärlek, Tankar & Reflektioner

Hopp från höga höjder

Jag tror att det i ett förhållande är viktigt att uppmuntra den andres drömmar och önskningar, även om det är drömmar och önskningar man själv ibland inte delar eller i vissa fall kanske inte ens kan relatera till. Nu pratar jag inte nödvändigtvis om stora, livsförändrande saker utan de här små händelserna i livet, som att gå och se en konsert som man själv aldrig skulle välja att se för att man vet att det betyder mycket för den andre, uppmuntra en hobby som för en själv är främmande eller att se sin man kasta sig ut från ett flygplan från 4000 meters höjd.

Ända sedan jag träffade Pär har han pratat om att det vore en dröm för honom att en gång i livet få prova på fallskärmshoppning. Själv får jag rysningar bara på tanken att hoppa från ett flygplan och skulle aldrig frivilligt utsätta mig för det. Samtidigt visste jag att det skulle betyda mycket för honom att få prova på det och när han fyllde 30 år i somras tänkte jag att det var nu eller aldrig och han fick därför ett tandemhopp av mig i födelsedagspresent. Då kändes det faktiskt som en bra idé och en ännu bättre sådan när jag såg hans reaktion vid öppnandet av presenten. Från då till nu har jag gått från att tänka att det kanske inte var en sådan bra idé ändå, till att känna att det var en riktigt dålig idé till att starkt ifrågasätta min mentala status vid köpet av presenten.

Uppriktigt sagt känns det väldigt nervöst och även om jag försöker att koppla bort det känner jag mig oroad inför hoppet. Tankar kring ”tänk om…” tar ibland fart och känslor av panik kommer då över mig. Någonstans där långt bakom, även om jag just nu får leta väldigt länge, känns det ändå bra. Det är en dröm för honom som går i uppfyllelse, och det gör mig glad.

Share on
Previous Post Next Post

You may also like

No Comments

Leave a Reply

error: