Follow:
Tankar & Reflektioner

Att vara offentlig

Just nu är min blogg lösenordsskyddad och har varit så sedan starten. Den har läsare som består av familjemedlemmar och några nära vänner. Pär tycker dock att jag borde skippa lösenordet och låta bloggen vara offentlig. Hans argument för det är att han tycker att jag skriver bra och att jag borde låta potentiellt fler personer ta del av det. Att han tycker så gör mig såklart glad och jag har funderat fram och tillbaka på hur jag borde göra. Det finns några enstaka skäl till att jag från början valde att låta bloggen vara lösenordsskyddad, och de skälen kan i stort sammanfattas i två punkter:

1. Ansvar. Jag känner att jag har ett ansvar mot dels mig själv, men även mot andra människor som jag skriver om i bloggen. Jag kanske vill vara offentlig, men vill de vara det? Just nu har jag massor med historier och bilder om och på andra människor här i bloggen; Familjemedlemmar, vänner, vänners barn och kanske framför allt: Min man. Vi är ju en familj och ska jag skriva en blogg om mitt dagliga liv blir det svårt, om inte omöjligt, att göra det utan att han på ett eller ett annat sätt blir del av den. Just nu skulle jag vilja gå så långt som att säga att den här bloggen indirekt även är hans blogg.

Jag vet: Tar jag en bild äger jag den och har rätt att göra vad jag vill med den, och ordet är fritt. Det finns ingenting olagligt som hindrar mig från att skriva om andra, utan för mig är det mer en etisk och känslomässig fråga.

2. Arbetsgivare. I dag är det väldigt vanligt att chefer och arbetsgivare, och potentiella arbetsgivare, googlar dig och vill jag att deras första träff ska vara ett uppslagsverk om mitt liv?

Samtidigt känner jag att det skulle vara roligt att nå ut till lite fler människor, integrera med andra bloggar och ha möjlighet att nätverka lite. Just nu är jag min egna lilla ö här i bloggvärlden och det blir en aning ensamt ibland. Det känns begränsande när utveckling egentligen är det som borde eftersträvas. Kanske gör jag även en höna av en fjäder av mina skäl ovan. De flesta människor har kanske ingenting emot att några enstaka gånger bli nämnda i blogginlägg, och att arbetsgivare i teorin skulle kunna läsa bloggen behöver inte nödvändigtvis vara någonting negativt, om det de faktiskt läser är någonting positivt. Det mesta går att vända till en fördel och att driva en någorlunda sammanhållen blogg kräver visst engagemang, disciplin och beroende på ambitionsnivån: En viss teknisk skicklighet.

Jag vill att bloggen ska vara ärlig, öppenhjärtig och verkligen reflektera mitt liv, men samtidigt har jag också vissa riktlinjer som jag följer. Jag vill att bloggen ska ha en positiv och uppmuntrande ton och jag skriver aldrig illa om andra människor.  Elakheter, skvaller och hårda ord på nätet är ett alltför vanligt problem i dag och vi borde alla göra vad vi kan för att komma bort från det. Att bloggen är ärlig betyder inte heller att jag skriver om allt. Det finns vissa saker som man behöver hålla för sig själv och det finns andra saker som man behöver reflektera lite över innan man är redo att skriva om det.

Sammanfattningsvis känner jag att jag vill utveckla bloggen. På vilket sätt får jag nog fundera lite över. I grunden finns det trots allt ett intresse för att skriva, uttrycka sig, dela med sig, och det intresset är nog gemensamt för alla som bloggar.

mondayquotebegginingsss

Share on
Previous Post Next Post

You may also like

No Comments

Leave a Reply

error: