Follow:
Familj & Vänner

Bland möhippor och sjukstugor

Höga toppar och djupa dalar – så skulle jag med lätthet kunna beskriva den senaste veckan. Den började högt med att vi på lördagen överraskade Nicole med en möhippa. Ska vi kika?

_DSC0795-copy

Där är hon ju! Blivande bruden. Överraskad och överöst med konfetti av ett helt tjejgäng en grådaskig och isig lördag i februari. Brudens syster hade dock sopat bort det mesta av grådaskigheten genom att skapa en rosa dröm innanför husets fyra väggar. Där inne åt vi lunch och skålade och mumsade på en eller två bitar tårta innan det var dags att skjutsa ned bruden på stan för nästa äventyr: En sminkning på Make-up Store.

_DSC0791-copy  _DSC0801-copy

Detta följdes av discobowling där bruden vann överlägset. Såklart. Vi andra låtsade bara vara så dåliga att vi ibland tappade klot istället för att kasta dem och det där med klot i rännan? Helt klart en medveten strategi från vår sida.

Såklart.

_DSC0805-copy

Innan kvällen var över hann vi även med en middag på A.S Arab och Svensk och ta en sväng förbi mig på Söder.

_DSC0823-copy

Dagen efter – det var då dalen kom som en blixt från klar himmel. Vi satt hemma och tog det lugnt, mannen och jag, njöt av söndagen när den där omisskännliga känslan av illamående kom smygande. Femton minuter senare var det inte så mycket smyg längre. De kommande två dygnen är ett enda stort töcken av resorb och vatten och minnesbilder av maken där han står bredvid sängen, viftandes med blåbärssoppa medan han mässar något om näring.

Vi föll som käglor den söndagen, vi som var med på möhippan, och tillslut var över hälften däckade. Den enda ljusglimten? Den blivande bruden var en av få som klarade sig.

_DSC0819-copy

Ja, ni ser ju själva. Världens finaste brud. Jag blir så glad i hjärtat av att hon nu ska få säga ja till sin kärlek. Hon, som jag har känt så länge jag kan minnas och som alltid har varit minst ett huvud högre än jag och som jag en gång för tjugo år sedan drog med ut i en svart puckelpist i Sälen för att det ”kunde vara roligt att prova något nytt” (ner kommer man ju alltid). Hon, just hon, ska nu bli brud och förtjänande en möhippa att minnas för alltid.

Det tar man gärna en kräksjuka för, alla dagar i veckan.

Share on
Previous Post Next Post

You may also like

1 Comment

  • Reply Nicole

    Åh så fint du har skrivit finaste du! Blir alldeles varm i hjärtat. Det var en helt underbar möhippa och jag är så himla nöjd att jag fick fira med er alla mina favoriter. <3

    Magsjukan slog verkligen till kan man säga, uscha! Vi var ju bara några få som klarade oss! 🙁 <3

    februari 12, 2017 at 13:27
  • Leave a Reply

    error: