Gimmelwald

”Välkommen, välkommen” säger Dana och tar emot oss med ett leende; Två trötta resenärer med svett i nacken och rödrosiga kinder och alldeles för mycket kläder för högsommarvärmen i Schweiz.

Vi har rest länge: Från Sverige med plan till Schweiz, från Zürich med tåg till Bern, byte till Interlaken och ännu ett byte till Lauterbrunnen och buss till Stechelberg för att slutligen hoppa på linbanan och färdas några hundra meter upp i luften till Gimmelwald med andan i halsen och ett sug i magen och jag greppar mannens hand medan vagnen kränger till och frågar ”Är vi verkligen här nu?”

_DSC2204-copyJa, vi är verkligen här. I den lilla farmarbyn Gimmelwald och här är så vackert, så vackert. Vi går med öppna munnar och ögonen kan inte se sig mätta på de snöklädda alptopparna som tornar upp sig omkring oss, de små trähusen som klär kullarna och de djupa dalarna som breder ut sig under oss, som en liten fantasivärld långt, långt borta.

Här i Gimmelwald finns inga bilar, inga affärer och knappt några människor. ”Det finns en liten matvarubutik i Mürren”, förklarar Dana, fortfarande med ett leende, och det blonda håret faller ned över ögonen. Tystnaden här är precis vad jag behöver och jag vänder ansiktet mot solen, njuter av kravlösheten och enkelheten och lugnet som fyller mig som mjuk och dunlätt bumull.  Vi andas ut, känner hur vardagens måsten och bestyr rinner av oss och försvinner bland bergsväggarna.

_DSC2229-copy_DSC2236-copy _DSC2246-copy _DSC2433-copyDana visar oss till vårt rum i det lilla gästhus som hon nyligen tog över från sina föräldrar, ett rum trätt i furupanel med citronfärgade sängkläder och ett öppet fönster där disigt sommarljus strömmar in. Jag ställer mig vid fönstret, ser ut över alperna och trädgården där vita lakan fladdrar på en tvättlina som segel i vinden, och jag betraktar mannen som plockar sallad och rädisor från sitt grönsaksland och bönderna som sliter hårt för sitt levebröd och kvinnan med solblekt hår som arrangerar röda pelargoner i en kruka på terrassen. Någonstans gal en tupp och en koltrast gör ett djupdyk över bergskanten och försvinner ned i dalen, på jakt efter byte eller bara ens stunds lek.

_DSC2432-copyVi torkar svetten ur nacken och tackar Dana. Vi är verkligen här nu, i en liten del av himmelriket.

Något mer än så kan vi inte begära.

_DSC2215-copy

Share

Leave First Comment

Your email address will not be published.

Previous Post

Next Post

Om

Om
Angelica heter jag, är gift med Pär och bor i Gävle. Jag brinner för att laga god mat som är gjord på ekologiska råvaror och är lagad från grunden. Jag har även ett stort intresse av bakning, inredning, litterateur och det skrivna ordet. Sedan 2015 åtar jag mig uppdrag som porträtt- och bröllopsfotograf. Kika gärna in på min webbsida Fotograf Angelica Selin. Här inne på min personliga blogg hittar du allt från vardagsbetraktelser och recept till fotografi, matinspiration och boktips. Välkommen!

Följ mig

Senaste

Arkiv

Copyright

Alla bilderna på bloggen är fotade av mig om inget annat anges. De får inte kopieras eller lånas utan tillstånd.
myTaste.se
error: