Follow:
Resor

Tid

Alltså, solnedgångarna här är helt ljuvliga. Det tycker visst alla andra också, vilket betyder att i princip hela ön radar upp sig vid klipporna kring åttatiden varje kväll. Ni förstår ju. Det är ett mirakel att inte hela ön tippar vid solnedgången.

Hysterin till trots tar den ändå andan ur mig varje gång. Solen. Hur den strör guldskimmer omkring sig och målar klipporna i honung för att sedan försvinna i rött där långt borta i horisonten. Vi sitter i baren och låter det sista, släpande ljuset värma oss utifrån och in medan vi tittar på showen. Det är fint, så fint, och vi är tacksamma över att få sitta här och uppleva den på bästa plats.

Det har tagit några dagar men jag tror att vi äntligen börjar skala av oss de lager av trötthet som under så lång tid fått gro utan hejd. Vi har börjat förstå att det finns tid nu. Tid för samtal långt in på kvällen, tid för reflektioner och tid för läkande. Bortom vardagsbestyr och arbetstimmar och tvättkorgar finns vi.

Vi kom för flera dagar sedan men nu har också hjärtat hunnit landa. Här, bland vita stenhus och milsvida hav och det mjuka honungsljuset som värmer upp allt som under lång tid varit berövad ljus.

Vi behövde det här.

Tiden är åter vår.

Share on
Previous Post Next Post

You may also like

No Comments

Leave a Reply

error: