Follow:
All Posts By:

Angelica

    Vardagsglimtar

    Perspektiv

    Vad kallt det ska bli till helgen, säger min man och tittar på väderleken. Jag tittar också. 20 grader och halvklart. Förra sommaren hade vi hurrat över det. Allt är relativt, antar jag.

    Men det har blivit en förändring i vädret de senaste dagarna. För första gången på flera veckor minns jag vad en svensk sommar brukar vara. Regntung luft och kyliga kvällar som får mig att huttra och de där små vattenpölarna på trottoaren som aldrig riktigt hinner torka upp mellan skurarna.

    Första jobbdagen är avklarad också. Kroppen är där men huvudet är fortfarande på någon strand och sippar drinkar och läser en bra bok. Man får ge det någon dag. Det tog någon dag att förstå att det var semester och det kommer säkert att ta någon dag att förstå att den är slut, också.

    Helt plötsligt är vardagen här igen. Med storhandling och matlådor och pussel med tider och dagar och den där känslan av att timmarna inte riktigt räcker till.

    Nu tar vi tisdag, tycker jag, även om vi inte längre har några timmar att strössla med.

    Mat & Bak, Recept

    Halloumiburgare med coleslaw, avokado och picklad rödlök

    Vi kör en vecka med vegetarisk mat just nu och en favorit är dessa goda halloumiburgare med coleslaw, krämig avokado och picklad rödlök. Fräscht och gott nu under sommaren. Coleslawen och den picklade löken kan förberedas två-tre dagar innan och vill man ha ännu snabbare burgare – köp färdig coleslaw.

    Receptet går att variera i det oändliga men hoppa inte över den picklade rödlöken – den passar jättefint till halloumin.

    Skriv ut recept
    Halloumiburgare med coleslaw, avokado och picklad rödlök
    Tillagningstid 40 min
    Portioner
    burgare
    Ingredienser
    Picklad rödlök
    Tillagningstid 40 min
    Portioner
    burgare
    Ingredienser
    Picklad rödlök
    Instruktioner
    Picklad rödlök
    1. Skär rödlöken i tunna skivor.
    2. Koka upp vatten, ättika, socker och salt i en kastrull. Häll blandningen över rödlöken i en tättslutande burk. Låt svalna i kylskåp i minst en halvtimme, men gärna längre.
    Coleslaw
    1. Strimla kålen och grovriv morot. Blanda med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar.
    2. Låt stå i kylskåp en stund före servering - gärna över natten.
    Halloumiburgare
    1. Ta en bit halloumi á 200 g och dela på mitten. Gör likadant med den andra biten så att du får fyra skivor halloumi.
    2. Hetta upp olja i en panna och stek halloumin gyllenbrun. Lägg åt sidan. Fräs på hamburgerbröden snabbt så att de får färg.
    3. Skala och kärna ur avokadon. Skiva den och salta och peppra efter smak. Skölj salladsbladen.
    4. Montera ihop burgarna med en skiva halloumi, salladsblad, skivad avokado, coleslaw och picklad rödlök. Servera genast.

    Vardagsglimtar

    En sista helg

    Ledsen för brist på uppdateringar den senaste tiden men när det är semester är det skönt att ta semester från allt, om ni förstår vad jag menar. Släppa kameran och bara ge sig ut i den friska luften. Snart, snart kommer det att bli lite mer liv här inne dock.

    Semestern går mot sitt slut. Och det där vemodet – det går nästan att ta på just nu. Jag hade velat stanna i den här bubblan längre. Sena kvällar på balkongen, frukost på bageriet på andra sidan vägen, saltstänk på fötterna efter en dag vid havet, kubb på gräsmattan med vännerna en tidig kväll med nedåtgående sol. Solfrasiga hårtoppar och sena kvällsbad och den där lätta känslan i bröstet, som om världen är bara vår och för en liten, liten stund; Helt bekymmersfri.

    Den.

    Men allting har ett slut, så är det. Jag ser ju fram emot augusti också. Vi har mycket planerat. Projekt som ska börjas och avslutas. Besök att se fram emot och en resa i överraskningarnas tecken. Hösten, vi kan nog göra något bra av dig med.

    Det tror jag.

    Vardagsglimtar

    Sista veckan

    Om jag blundar kan jag nästan inbilla mig att vi fortfarande är kvar i Grekland med den tropiska värmen. Hettan som slår emot som en betongvägg varje gång vi går ut.  De solhettande kinderna och den fuktiga luften. Men det är vi ju förstås inte. Det är bara Sverige som ger oss ännu en vecka med galet sommarväder. Jag inbillar mig att värmen gör oss lite långsammare, som att tiden går i slowmotion och varje rörelse tar lite längre tid.

    Det, eller så det helt enkelt börjat sjunka in att det just nu finns tid för tid.

    I dag lämnar vi juli bakom oss och går in i augusti, vilket också betyder att vår semester börjar gå mot sitt slut. Vemodigheten över det ligger och lurar där i bakgrunden men än så länge håller vi den på behörigt avstånd.

    Vi har ju trots allt en halv vecka kvar av slowmotiontid och solhettande kinder och nästan-Grekland.

    Resor

    En födelsedagsmiddag på Santorini

    Mannen fick en riktigt fancy middag i födelsedagspresent! Franska smaker och vitt vin och en havsutsikt att minnas.

    Fisken alltså! Helt perfekt stekt.

    Mannen åt en ostbricka, såklart, och jag något med choklad och nougat och glass.

    Bäst av allt var kanske utsikten. Där kunde vi sitta och dricka vårt vin och prata om allt och ingenting, se havet bli lila borta i horisonten och skåla för mannens födelsedag medan solen sjönk över ytterligare en dag på Santorini. Vi gick vidare sen, ner mot Firá och livet och rörelsen och lät kvällen bli natt. Vi, födelsedagsfirande och uppsluppna och solmöra och i samma andetag vemodiga för att veckan närmade sig sitt slut.

    Men än fanns det lite tid kvar att tillbringa på denna underbara ö.

    Vardagsglimtar

    Hemma

     

    Vi har varit hemma en vecka nu och trots det fortsätter semestern nästan två veckor till – helt underbart, ofattbart skönt. Vi lämnade en värmebölja för en annan och kom hem till 30 grader och gassande sol. Det är dock svårt att säga att vi njuter av värmen när den just nu orsakar så mycket skada för människor, natur och djur. Förhoppningsvis får vi snart lite regn.

    Vi är just nu inne på tredje veckan med värmebölja och vi försöker dämpa solstinget med vatten och sushi – ungefär det enda jag är sugen på just nu. Vegetariska dumplings och isvatten är mina favoritord just nu. Annars njuter vi av svala sommarnätter och kvällsbad med vänner och dagar på stranden.

    Så ser våra dagar ut just nu alltså – värmeböljor och strand och sushi. Det enda som fungerar när staden smälter bort.

    Resor

    En vandring att minnas

    Vi tog ju en vandringstur på Santorini och det var helt klart en av höjdpunkterna under resan. Vi var ju lite tveksamma först, för ska vi verkligen ut och vandra under Greklands stekande sol? Verkligen? Jag såg framför mig hur vårt vatten sakta tog slut medan vi virrade bort oss bland klipporna innan vi tillslut ramlade över någon klippkant för att solen hann gå ned innan vi kom fram.  Just ett fint sätt att fira en fyraårig bröllopsdag på.

    Men efter att ha gjort vandringen kan jag bara säga  – gör gör gör. Den var fantastisk. Hyrbilar och guidade utflykter i alla ära, men här är det bara du och hettan och vidsträckta klippor, brusande hav och puttrande båtar och små byar och sand som yr.

    Vyer som sträcker sig långt ut i oändlighet. Han och jag och ett äventyr.

    Vi startade vandringen i Firá, sent på eftermiddagen, med målet att nå Oia i norr strax innan solnedgång. Den sena eftermiddagen gjorde att solen inte var gassande het men trots det låg värmen som en blöt filt över klipporna och vi tackade gudarna för den blåsiga dagen. På vägen passerade vi de små byarna Firostafani och Imerovigli – båda helt magnifika och klädda i vitt och blått.

    Där nere skymtar Firá.

    Så många trappor, så många backar men på något sätt aldrig bedövande tungt. Adrenalinet förde oss framåt.

    Där! Där längst ut på klippudden väntade vårt mål och jag visste aldrig om det var inspirerande eller frustrerande att vara så nära men ändå så långt i från.

    Utsikten! Vi stannande flera gånger för att bara titta ut över vattnet, över vulkanen, innan vi insåg att vi var tvungna att gå vidare för att hinna fram innan dag blev natt.

    Landskapet var skiftande – från byarnas vita stengångar till sandiga klippor till små grusvägar.

    Vi kom fram strax innan solnedgången och där nere skymtar Oia, dränkt av solens sista strålar. Vi dröjde oss kvar här en stund. När vi hade byn nedanför oss var natten inte längre något hot och kvällen hade blivit behagligt ljummen.

    Framme.

    Med onda vader och pirr i magen och strömmande adrenalin var vi framme. Trötta med svetten lackande i nacken  och den där känslan att vi kanske borde få vatten intravenöst, satte vi oss ned i Oia och såg solen gå ned över Egeiska havet och vår fjärde bröllopsdag – en som jag vet att jag aldrig kommer att glömma.

    Med genomtrötta kroppar men fjäderlätta hjärtan, med ljuset framför oss och tusen fotsteg bakom oss, var vi framme.

    Kärlek

    En födelsedag att fira

    Det är den trettonde juli och då fyller han år, min man. Vi sitter på den morgonvarma balkongen i Firá och äter chokladtårta ur en papperskartong köpt från det lilla bageriet nedanför vägen och jag ser hur hans lockar vägrar foga sig för vinden.

    En av många saker jag älskar med honom.

    Jag älskar hur han väcker mig med te på tidiga helgmorgnar, hur han varje morgon tålmodigt läser igenom alla dagstidningar och hur han med samma tålamod tar sig an alla livets utmaningar. Jag älskar hur han lägger sin kavaj om mina axlar under kyliga sommarkvällar för att han vet att jag alltid, alltid fryser och hur han programmerar belysningen i vår lägenhet så att det krävs en ingenjörsexamen, minst, för att tända en lampa här hemma.

    Jag älskar hur hans ögon skiftar från blått till grönt och hur han sparar gamla favoritrecept från barndomen i en pärm och sättet han lägger armarna runt mig och frågar hur min dag har varit och alltid hör varenda ord – även de som inte sägs. Hur han slätar ut alla mina bekymmersrynkor och alltid står bakom mig genom alla stormar.

    För alla äventyr och alla skratt, för de stora vågorna och de stilla sjöarna, genom livets sorger och livets vackra.

    För allt han gör och för allt han är, älskar jag honom innerligt.

    Resor

    Oia

    Oia. Vackra Oia. Med sina små stengränder och väderkvarnar och aprikosfärgade hus, klarblåa vatten och friska vindar.

    Vi gör en liten utflykt hit under en av våra dagar på Santorini och det är vi glada för, trots att värmen ligger som ett täcke över byn och vinden knappt skänker någon svalka under den tidiga eftermiddagen.

    Men vyerna! De slingrande trapporna och solen som får allt blått att skimra och doften av rosa klätterväxter. Vi promenerar runt i byn, med solbrända axlar och vindtrassligt hår och önskar att vi kunde pausa tiden en stund. Stanna i stunden och få den att vara för alltid.

    Vi äter middag med utsikt över havet och de tvära bergssluttningarna och mumsar grekiska röror och pitabröd, vegetarisk pasta och nypressad juice. Smakerna utomlands är alltid förhöjda och det lilla smakar så mycket här. Oliverna, tomaterna, apelsinerna – jag behöver inte mer.

    Sedan ser vi solen gå ned över vattnet, försvinna där borta i horisonten och med den – värmen. Kvällen har blivit behagligt ljummen och kvar finns bara solvarma stengator och det sista dova aprikosfärgade ljuset. Jag försöker att fånga stunden med kameran men misslyckas, såsom man ofta gör med de allra bästa stunderna i livet.

    De är svåra att fånga men lever ändå, på något vis, alltid kvar.

    Resor

    På vandringstur

    Kikar in för ett snabbt hej denna varma torsdag. Vi är på väg ut för att göra en vandring mellan Firá och Oia – en nätt tur på cirka en mil.

    En mil är ju inte så fasansfullt långt tänkte vi under ett svagt ögonblick och här står vi nu, i Santorinis gassande värme med en vattenflaska i handen och förståendet som bortblåst. Santorini är ju landskapens version av Space Mountain – det går upp och ned och ringlar fram och tillbaka och detta landskap ska vi nu ta oss an under grekisk högsommarvärme.

    Om fyra timmar väntas vi vara framme.

    Har ni inte hört från oss efter det virrar vi säkert omkring någonstans bland bergsklipporna.

error: