Follow:
Browsing Category:

Alexander

    Alexander

    This is 3 months

    Hej tre månader! Det är kanske min favoritålder hittills. Du är vaken mer och mer på dagarna och då är du nyfiken och uppmärksam men samtidigt har vi kvar det härliga bebismyset där du gärna vill ligga på bröstet och sova. Det bästa av två världar. Kolikkänningarna som varit där tidigare kulminerar när du är nio veckor och är helt borta när du är tre månader. Vi vet inte var det kom ifrån och vi vet inte heller vad som fick det att sluta. Men du mår bra och då mår vi bra.

    Det bästa av allt? Gapskrattet. På annandag jul kom det helt plötsligt, som från ingenstans. Ett stort och ljudligt skratt, ända från magen och dina ögon glittrade. Det gjorde nog mina också.

    Mat och sömn: När du är tio veckor börjar vi märka av att du inte längre är så intresserad av att äta på natten och när du är elva veckor händer det plötsligt! Din pappa väcker mig på morgonen och vi har alla tre sovit oss igenom natten. Fortfarande vill du äta ett sent kvällsmål och ett tidigt morgonmål vid 6-tiden och din aptit är glupsk.

    Men tre månader alltså! Gapskratt och nyfikenhet, bebismys och avsaknad av kolik. Får jag kärleksbomba dig, tre månader?

    Alexander

    This is 2 months

    Och så kom det äntligen! Det efterlängtade leendet. När du var sex veckor började vi så smått tro att dina leenden inte längre enbart var reflex- eller sömnleenden men det var svårt att vara helt säker för de kom så sällan och var så snabbt förbi. Men när du var sju veckor fanns det inte längre något tvivel – din pappa och jag log mot dig och du tittade oss i ögonen och log stort tillbaka.  Det var en av de finaste stunderna sen din födsel.

    Din nacke blir stadigare och stadigare men fortfarande behöver vi stödja den noga. Du fäster dock blicken riktigt bra så länge man står framför dig och inte för långt bort.

    Sömn och mat: Du är fortfarande ett litet matvrak och äter och äter och äter, cirka var tredje timme eller oftare dygnet runt. Vi börjar dock märka av tendenser att du vill fasa ur ett av dina nattmål och när du är cirka sex veckor hoppar du för första gången över ett av dina nattmål och äter ett sent kvällsmål, ett mitt på natten och ett tidigt morgon.

    Den första månaden var det High Chaparall på nätterna här henma. Alla sov överallt och ingenstans och där man somnade vaknade man sällan upp. Livet med nyfödd bebis 2.0. Nu när du närmar dig två månader sover du i ditt näste i vardagsrummet och en av oss tar sista kvällspasset och en av oss nattpasset.

    Med magen är det sämre. Vi började märka av orostecken när du var cirka fem veckor och det eskalerar till konstant gråt mellan klockan 22 och 1 på natten. Alltid samma starttid. Kolikkänningar kallar BVC det. Det skär i hjärtat att se dig vara så ledsen utan att kunna hjälpa dig. Du ska veta att vi försökte med allt. Semper magdroppar, Minifom, mjölkfri kost, magmassage, varma bad och alla ersättningar som finns tillgängliga att köpa. Hej hej! vi har testat er alla.

    Förutom sena kvällar är du en nöjd och lugn och eftertänksam liten kille. Du fyller våra liv med så mycket kärlek, mer än vi någonsin hade kunna drömma om.

    Med dig i famnen är allt som det ska vara.

    Alexander

    This is 1 month

    I fyra hela veckor har du funnits hos oss, du fina lilla pojke som fortfarande doftar hav och gör små knorrande ljud och långa ljudliga ”ahhh” när du är mätt och belåten. Du sover mest hela tiden men de få stunder du är vaken har du sakteligen börjat fästa blicken. Du rör dig försiktigt, observerar oss och greppar våra fingrar med dina förvånansvärt starka små händer.

    Då du sover så mycket får vi ibland väcka dig för att äta, men när du väl äter äter du oss ur huset. Vi oroade oss en aning för att du inte fick i dig tillräckligt med mat, men när vi får en tabell med cirkamängder en bebis bör äta ser vi med viss chock att du äter som en tvåmånaders bebis. Din viktkurva är som en pil som pekar rakt uppåt och vikten behöver vi inte oroa oss över.

    Annars är du en nöjd och trygg liten människa. Du somnar överallt, gärna med armarna sträckta över huvudet och med små nöjda små pip.

    Att du är här nu, på riktigt, och ligger och sover i våra armar kommer alltid att vara perfektion.

    Alexander

    Att se ljuset

    Jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag vet att jag inte vill sluta. Så mycket har hänt sedan jag senast skrev regelbundet och kanske var det så, att orden började ta slut där i oktober 2018. Efter många års kämpande och längtande efter en familj var ännu en sorg lite för mycket att mäkta med och mörkret för stort för att orka skingra.

    Men i september i år förändrades våra liv för alltid då vår älskade son, mot alla odds, kom till världen. Det är en gåva vi för alltid kommer att vara tacksamma för.

    Så, nu sitter jag här med en sovande liten pojke bredvid mig och jag kan knappt förstå att han är min att behålla. Han, med de finaste gråblåa ögonen och svarta lilla kalufs och bomullsmjuka händer som trasslar in sig i mitt hår. Han, som plaskar som en liten säl så fort vi badar honom, som kan ge skeptiska blickar som ingen annan och som är så lugn att han till och med sover i någon slags avancerad yogapose. Av våra vänner kallas han Gandhi men här hemma heter han Alexander.

    Alexander, som vi på slutet knappt vågade drömma om men som kom med ljuset och förändrade allt.

    Han är det allra finaste vi någonsin fått.

     

error: