Follow:
Browsing Category:

Årskrönikor

    Årskrönikor

    Gott nytt år

    Så nu sitter vi här ändå – på årets allra sista dag. Detta är vanligtvis något av en vemodig dag för mig. En dag då julen och helgerna börjar komma till sitt slut och det är dags att återvända till vardagen igen. I år konkurrerar dock vemodet med andra känslor. Känslor av lättnad över att få vända blad och starta ett nytt kapitel.

    2017 har varit ett fantastiskt år och jag har så mycket att vara tacksam för. Jag har druckit den godaste varma chokladen någonsin på ett litet kafé i Paris och vandrat mellan små kanaler i Amsterdam, jag har lyssnat på jazzmusik under bar himmel en varm sommardag i Innsbruck och stått på toppen av ett berg med alpvindar i håret och fjärilar i magen. Jag har efter många års kämpande funnit en arbetsplats som jag nu, på riktigt, kan kalla min och mest av allt har jag fantastiska människor omkring mig som betyder inget mindre än allt.

    2017 har också varit ett år som innehållit tunga uppförsbackar och sorg och de där händelserna som skakar om och får själen att falla fritt ett tag. Det är ju så, att livet ibland även innehåller mörker. Men nu, på årets sista dag och dess sista skälvande timmar, väljer jag att fokusera på ljuset. På allt gott som 2017 givit och på morgondagen som är ett oskrivet blad, redo att fyllas med nya möjligheter och nyfikenhet och glädje. För som någon sa:

    ”Hope is like the sun. If you only believe in it when you can see it, you’ll never make it through the night”.

    Med de orden lämnar jag 2017 och vänder blad. Det må vara mörkt ute just nu men glöm inte att en soluppgång aldrig är långt borta. Ta hand om er i kväll och gott nytt år, kära vänner.

    Vi ses i 2018.

    Årskrönikor, Jul, Tankar & Reflektioner

    Gott Nytt År

    Nu är 2014 snart förbi och det här blir mitt sista inlägg innan vi vänder blad och börjar på ett nytt kapitel.

    2014 har bjudit på både lycka och sorg. Jag har blivit med man, den allra underbaraste jag kunde drömma om och jag har förlorat en kär vän, den allra finaste jag hade äran att få ha i mitt liv. Jag har gjort saker rätt och jag har gjort saker fel, lärt mig och utvecklats, fallit ned och rest mig upp.

    Nu när vi går in i ett nytt år vill jag passa på att tacka er. Ni, ni som kikar in här ibland och tar del av mitt liv. Ni som har lämnat uppmuntrande och fina ord och sprider glädje med er positivitet. Tack för allt.

    28 dec 2

    Nu är det bara några timmar kvar innan vi lämnar 2014 bakom oss och ser fram emot ett nytt år av nya möjligheter, nya drömmar och nya äventyr. Jag brukar inte ge några nyårslöften men jag hoppas att jag, när nästa år ska summeras, kan säga att jag har lärt mig någonting nytt, att nyfikenheten fick fortsätta vara stark. Att jag gjorde något gott för en annan människa utan att förvänta mig något i retur. Att jag färdades någonstans, även om det bara var en inre resa men också att jag kunde stå helt stilla och finna ro i det. Så mycket i dagens samhälle handlar om att ta sig vidare och göra det så snabbt som möjligt att lyckan i nuet ibland glöms bort. Så nu, när det bara återstår några timmar av året, väljer jag att fokusera på det: Tacksamheten för här och nu. Glädjen över att få finnas just i denna sekund.

    Gott nytt år på er och ta hand om er själva och varandra i kväll. Vi ses i 2015.

    adventsfirande4

    Årskrönikor

    Året var 2013 – Del 1

    Vintern hade varit lång, kall och snörik och fortsatte så även in i januari. För Pär och mig var det en månad av positivitet och värme, minusgraderna till trots. Det var nämligen då Pär startade sitt nya arbete som systemutvecklare för CGI. Jag var stolt och glad över att han så kort tid efter sin examen hade fått ett bra arbete som förhoppningsvis skulle leda till en tillsvidareanställning i juli. Det var även en månad av en viss grad av stress. Att gå från att ha varit student i tre år till att heltidsarbeta inom ett kvalificerat yrke var en stor omställning och det tog ett tag innan rutinerna föll på plats. I slutet på januari unnande vi oss även en ny, efterlängtad soffa. Det var härligt att känna att man kunde bjuda hem familj och vänner utan att det genast blev brist på plats. Under årets första månad fick vi en även en trevlig dag tillsammans med Anna-Karin, Patrik, Ronja och Peter, där vi åkte långfärdsskridskor på Storsjön och grillade korv.

    Den 23:e februari är och kommer alltid att vara en speciell dag för mig. Det var nämligen då Pär och jag träffades första gången, en tidig torsdagseftermiddag 2012 där temperaturen hade krupit under nollstrecket och löpsedlarna pryddes av nyheten om Prinsessan Estelles födelse. Vi firade vår årsdag med champagnefrukost på sängen och begav oss sedan iväg till det som har kommit att bli vårt speciella ställe, dit vi åker när vi vill ladda batterierna och få tid för oss själva. På kvällen tog vi en promenad ned till stan och åt en god middag på Helt Enkelt. Under februari var jag även bjuden på tjejkväll hos Martina där vi bland annat fick en riktigt fin pannacotta till efterrätt.

    Våren lyste fortfarande med sin frånvaro när vi gick in i mars månad där vi firade min kära pappa som fyllde 60 år med presenter och tårta. Pär reste även iväg till Dubai med jobbet och Emma och jag passade på att ha en tjejhelg här i Gävle. I slutet av mars var det mammas tur att resa bort tillsammans med min mormor och Pär och jag började vår månad som hundvakter åt Viktor och Leia. Knappt ett dygn hade förflutit innan Leia började löpa och kaoset var ett faktum. På 60 kvadrat trängdes två vuxna, en ylande, desperat hanhund samt en löptik som gillade att retas med den ylande, desperate hanhunden. Allt eftersom tiden gick lyckades vi dock hitta strategier för att få det att fungera och gamla rutiner fick snabbt ge plats åt nya. Hundarna var vana vid att sova i sängen men vi insåg direkt att detta aldrig skulle fungera och vi började således vänja dem vid att sova på golvet, åtskilda. Min mosters familj ställde även upp mycket och gav oss avlastning när de kunde, och pappa och André tog hand om Viktor på helgerna.

    Vintern hade varit lång men i april började den äntligen ge vika åt vår och värme. Livet kretsade mycket kring rutiner den här månaden, och vi brukade skämta om att vi våra liv var byggda kring fyratimmarsperioder, då vi gick ut på promenad med hundarna omkring var fjärde timme. Trots att det ibland var mycket jobb att ha hundarna tillsammans när Leia löpte hade vi även många fina stunder där vi promenderade tillsammans i vackra boulognersskogen, och vi hittade också tid att äta middag på Mezopotamya och gå på bio med Anna-Karin, Patrik, Ronja, Peter och Cecilia. I slutet på april kom mamma och mormor tillbaka igen och av en lite smått irriterande slump slutade Leia löpa ungefär samtidigt.

    Maj var början på en helt fantastiskt fin sommar och vi firade den glada nyheten att Pär hade fått en tillsvidareanställning på CGI med tårta och fika. Vi reste även till Tellberg tillsammans med Pärs familj och släkt där vi blev bjudna på lunch på Villa Långbers. När Pärs mormor Maj-Britt var i livet åt familjen ute på olika restauranger kring Leksandstrakten på hennes födelsedag och i år valde de att äta på Villa Långbers för att hedra hennes minne. Pärs moster och hennes man hade även kommit dit från Stockholm och det var trevligt att få träffa dem och dela dagen med familjen. Under maj tog Pär och jag även en tur till Engeltofta och såg André gå på bal med Felicia och vi hade också flera trevliga kvällar tillsammans med våra vänner.

    Juni var för mig en månad där jag tack vare min sambo fick möjligheten att ta en hobby till en helt ny nivå, men vi började månaden med en resa till min barndoms Östervåla, där jag tillbringade många somrar tillsammans med mina morföräldrar. Vi hälsade på min kusin, hennes sambo och deras nyfödde son Isak och det var roligt att få visa Östervåla för Pär. Den 16:e juni fyllde jag 28 år och jag blev väckt av en strålande sol och min sambo som kom in med två paket med papper från Toys R Us. Jag minns inte om jag trodde att innehållet faktiskt var från leksaksaffären, men däremot minns jag hur oerhört glad och förvånad jag blev när öppnande paketen och såg kameran som jag hade fått av Pär och objektivet från mina svärföräldrar. Jag har alltid älskat att fotografera, och dokumentera i allmänhet, men mobilkameror och digitalkameror har vissa begränsningar. Systemkameran var en underbar gåva som jag än i dag är tacksam för, och det är en härlig känsla att ha en hobby som man kan utvecklas inom. Resten av morgonen var jag bortblåst i en annan värld som endast bestod av kameran och tack och lov hade jag bakat det mesta av bjudfikat redan dagen innan för annars hade våra gäster varit tvungna att fika på luft. Pär lyckades dock övertyga mig om fördelen av att vara påklädd när gästerna kommer och vi fick en trevlig eftermiddag tillsammans med släkten och Pärs familj. Kvällen innan hade vi även bjudit våra vänner André, Nicole, Anna, Martina och Oliva på födelsedagsbuffé. I juni firade vi även midsommar och grillade tillsammans med min familj och tillbringade sedan kvällen hos Martina och Valle tillsammans med Nicole, Olivia, Oscar och Anna. Vi köpte också en ny grill och Patrik och Anna-Karin kom hit på grillfest. Grillen var undermålig men sällskapet och sommarkvällen desto trevligare och varmare. I slutet på månaden åkte Pär, jag, mamma, pappa, André, Felicia och mormor ut till AxmarBrygga då pappa ville bjuda oss alla på middag till ära av hans 60-årsdag tidigare under våren. Maten som serverades där var bland det godaste jag har ätit i Gävle någonsin och jag kan verkligen rekommendera restaurangen till speciella tillfällen.

    Juni får avrunda första delen av denna tillbakablick och om några dagar hoppas jag kunna dela med mig av del 2, som kommer att avhandla semestern till Grekland som skulle bli men aldrig blev, jobbångest, en glad överraskning, sjukhusvistelser och en av de vackraste dagarna i mitt vuxna liv.

error: