Follow:
Browsing Category:

Bröllop

    Bröllop, Familj & Vänner

    To the Batcave!

    Den 28:e juni var det dags för Pärs svensexa. De andra killarna och jag hade innan diskuterat ett antal olika kidnappningsidéer men i slutändan valde de att komma och kidnappa Pär hemma hos oss. Jag hade sagt till Pär att vi på lördagen borde ta en tur till vår cateringfirma till bröllopet för att diskutera upplägget för dagen och liknande, så när dagen väl var där var var vi redo och klara att åka vid tolvtiden, vilket råkade sammanfalla med att det helt plötsligt ringde på dörren…Minen jag fick när han tittade genom titthålet och såg Patrik, André, Erik, Tobbe och Peter var oslagbar.

    De hade med sig en batmankostym som han fick sätta på sig. Av naturliga skäl var jag inte med på svensexan så dessa bilder från vår lägenhet är de enda jag kan visa från dagen.

    De åkte sedan iväg mot Högbo bruk och på vägen dit fick Pär bland annat springa in på en bensinmack. Det är förmodligen bara jag som har lite knasiga tankar men det första som for genom mitt huvud när jag hörde det var ”Tänk om de hade trott att det var ett rån”. Sedan fick tanken på min genomsnälle man som rånar en bensinmack iförd batmankostym mig att gapskratta.

    I Högbo delade de in sig i två lag och de fick sedan tävla i olika äventyrsaktiviteter, som att paddla kanot, köra Segway, klättra, skjuta lerduvor och pilkastning. Efter Högbo åkte de tillbaka till Gävle där Pär, något motvilligt, fick springa genom stan i sin kostym med slängkappa. André hade från början velat att han stannade vid varje person han mötte för att skrika ”I am Batman – Where is the Joker?”. Jag tror att min käre bror jättegärna hade velat göra detta själv men för min make var det fullt tillräckligt att endast springa genom folkmassorna.

    Efter detta åkte de vidare för att basta och bada bubbelpool och de avslutade sedan kvällen med att äta på restaurangen Meat. Från vad jag har hört från Pär hade de en jättetrevlig dag och det gör mig så glad att känna att han har så härliga vänner som gav honom en sådan rolig dag att minnas.

    Bröllop

    Bröllopsbilder

    Nu är vi äntligen klara med att välja ut bilder från vårt bröllop.

    Att få 600 bilder skickade med uppmaningen ”välj ut de bästa, men högst 100 stycken” är en process av stor ångestkaraktär för två perfektionister. Skämt åsido tar det dock lite tid när man vill göra ett noggrant jobb och dessutom är två personer med två viljor och åsikter som ska säga sitt. Dessutom kunde vi ganska snabbt konstatera att det finns olika typer av bilder: Dels bilder som helt enkelt var fina som vi ville ha med, dels bilder som kanske inte rent fotografiskt var fina men som ändå berättade en historia som vi ville minnas. Vi kände att det var viktigt att inte glömma bort det sistnämnda.

    Det känns dock jätteskönt att det är klart nu och att vi snart kan få hem bröllopsalbumet och även skicka ut tackkorten. Det har gått en månad nu sen bröllopet och vi vill gärna få ut dem så snart som möjligt.

    Bröllop, Kärlek, Vardagsglimtar

    Veckorna som varit

    Vi har börjat landa nu efter bröllopet och livet börjar sakteligen att återgå till det normala. Första veckan efter bröllopet hamnade vi i någon form av nyförälskesefas och hela den veckan är lite dimmig. Vi gick omkring i vår egna lilla rosaskimrande värld och jag minns knappt vad vi åt (var vi ens och handlade?) och allt som hade med rutiner, tvätt och städning att göra flög nog ut genom samma fönster. När vi kom till sans någon vecka senare insåg vi att lägenheten såg ut som en brottsplats härjad av en tornado. Det var dock en fantastisk vecka och jag är glad att vi inte åkte iväg på någon bröllopsresa direkt efter bröllopet. Det låter förmodligen väldigt klyschigt men vi var så glada bara att vara med varandra att allting annat hade känts överflödigt. Förr eller senare kommer vardagslunken att hinna ifatt oss dock, och då ska det bli roligt att sätta sig ned och planera resan tillsammans.

    Pär fick ett restaurangbesök på Matildas av mig i morgongåva och vi har också hunnit med att äta där. Det är en restaurang vi varmt kan rekommendera och förrätten och varmrätten var något utöver det vanliga. Det finns restauranger som serverar bra mat där man samtidigt sitter och funderar på om man inte ska ta och laga samma rätt hemma. Sedan finns det restauranger där man helt enkelt inser att maten är i en helt annat klass än man själv skulle kunna klara av att tillaga, och Matildas tillhör den senare kategorin.

    Vi har också hunnit med att besöka Öregrund tillsammans med mina föräldrar och mormor. En fin liten kuststad där vi stannade och åt lunch vid vattnet och tog färjan över till Gräsö. Pär och jag hittade en ostbutik där, med många fina lokalproducerade ostar, som vi blev lite kära i.

    I lördags kom Olivia och Nicole på besök och vi lagade kycklingfaijtas och tittade på lite bilder från bröllopet. De hade även med sig några små filmsnuttar från vigseln och solisten vilket vi uppskattade enormt.

    Vi har så smått börjat städa undan bröllopsrelaterade saker nu. Det tog dock emot rejält att börja med det då det kändes som att vi städade undan det sista av ett väldigt roligt kapitel i vårt liv och en fantastisk dag. Någon gång måste det göras dock och det kan lika gärna vara nu. På tal om bröllop har det dimpt ned flera tackkort från våra gäster och vi blev verkligen jätteglada. I dagens sms- och e-postsamhälle känns det dessutom väldigt lyxigt att få ett handskrivet kort i brevlådan.

    De senaste dagarna har vi tagit några turer på Stadsfesten här i Gävle. Vi var och såg Molly Sandén uppträda, en jätteduktig sångerska. Stort minus för publiken dock som var i det tråkigaste laget. Hur svårt är det att höja armarna och klappa med några sekunder om artisten ber om det?

    Pär testade vildsvinskebab och jag tog en Fish & Chips. Vi delade även på en langos med vispgrädde och jordgubbssylt. Gott i små mängder. 

     

    I dag går Pär på semester och på måndag åker vi till Borlänge då han bland annat ska få sin 30årspresent. Undrar vem som är mest nervös, frun eller mannen?

    Bröllop

    Tidernas sämsta kantor

    Jag sitter just nu och filar på en sammanfattning av vår bröllopsdag men jag tänkte under tiden dela med mig av ett minne som fortfarande får mig att skratta gott. Detta hände på tisdagen innan vårt bröllop där Pär och jag, någon gång på eftermiddagen, tänkte att vi skulle ringa upp vår solist Mikaela och dubbelkolla att allting var i sin ordning inför helgen. Av en slump satt Mikaela exakt samtidigt och mailade vår kantor som skulle ackompanjera henne i kyrkan. Som av ytterligare en slump heter vår kantor också Per. Samtalet som följde löd ungefär så här:

    – Hej Mikaela, det är Pär här.

    – Nej men hej. Jag skickade faktiskt precis iväg ett mail till dig. Jag har lite svårt att hitta noter till en av låtarna och undrade om du kunde hjälpa mig.

    – Noter? Nu är inte jag så insatt i det här med noter men jag hjälper gärna till om jag kan. Vad är det exakt du behöver?

    – Noterna, alltså ackorden till Fields of Gold.

    – Ackord säger du. Jag är som sagt väldigt dåligt insatt på allting som har med noter att göra men vi kan säkert ordna det på något sätt.

    Jag satt bredvid och lyssnade på samtalet och lika stor panik som jag hade över att behöva ta fram noter till en låt några dagar innan vårt bröllop, lika stor panik hade nog Mikaela över att bli ackompanjerad av en kantor som inte ”är så insatt i det här med noter”, aka Tidernas sämsta kantor.

    Strax efteråt blev missförståendet utrett och alla var glada och nöjda, men det är fortfarande ett minne som vi alla skrattar gott åt. Det var dessutom lite av en häftig känsla att veta att människor satt och planerade och jobbade för att vårt bröllop skulle bli så bra som möjligt, utan att vi var direkt medvetna eller inblandade i det.

    Bröllop, Familj & Vänner

    Möhippa

    Som jag skrev tidigare blev helgen den 6-9 juni lite speciell. Jag hade ju planerat in ett födelsedagsfirande för Pär på fredagen utan att han visste om det och utan att jag visste om det var det en möhippa planerad för mig dagen efter. Nicole, Anna och Olivia, som var de enda som visste om båda händelserna, måste ha tyckt att det var lite komiskt.

    Jag hade fått höra av Pär att hans föräldrar skulle titta förbi på lördagen. De hade vägarna förbi och ville prata lite om bröllopet, fick jag veta. Det var tänkt att vi skulle gå ut och äta men på morgonen bestämdes det att vi skulle ta en fika hemma istället så Pär bad mig följa med och köpa lite fikabröd. Såhär i efterhand borde kanske varningssignalerna ha gått igång men det var ju ingenting man satt och analyserade då. När vi kom ned på stan ser jag Lina ståendes utanför Åhlens och vi går såklart fram och börjar prata. Helt plötsligt känner jag att någon sätter sina händer framför mina ögon och då faller poletten ned. Möhippa! Det var riktigt smart att ha möhippan så relativt långt ifrån bröllopet. Det där hade förmodligen inte fungerat veckan innan bröllopet men nu blev hela dagen en riktigt rolig överraskning.

    Anna, Emma och Lina står där helt plötsligt och jag ser hej till Pär och vi går till Boulogern där vi möter upp Nicole och Olivia. Allting känns fortfarande lite overkligt och borde jag inte vara och köpa fika just nu? Den där känslan försvinner efter ett tag och vi sätter och ned i gräset och äter en härlig picknick med kycklingsallad och bubbel och jag får sätta på mig en tiara och slöja.

    Vi hade en trevlig fika innan vi rörde oss mot stan och till Agaton Sax där jag fick en make-up och hårstyling. Jättetrevligt. Sedan gick vi återigen mot Boulogern där Linas syster Fanny fotograferade oss. Efter fotograferingen begav vi oss mot minigolfen där vi spelade en runda och där jag tillslut stod som vinnare.

    På kvällen blev det middag, tårta och bubbel hos Anna där jag bland annat fick dekorera en tårta med ögonbindel. Jag fick även rita ett porträtt av Pär, också med ögonbindel, och svara på frågor om honom. Någon konstnär är jag inte, haha, men jag lyckades desto bättre med frågorna.

    Min blivande make, i porträtt av mig
    För er kännedom: Det står Pär skrivet med glasyr på tårtan
     

    Vi började dra oss hem när klockan var runt halv 1 och Lina och Emma sov över hos oss. Pär hade förberett ett sista litet skoj för dagen då han hade riggat datorn på ett sätt som fick den att se helt förstörd ut. Jag var dock så trött och även lite berusad att jag tog en titt på den och sedan somnade.

    Nicole, Emma, Lina, Olivia och Anna – ni är alla underbara vänner och tack för en härlig möhippa! Det bästa med den var att jag fick chansen att umgås en hel dag med hela tjejgänget samlat. Nu för tiden är alla utspridda på olika platser i landet och det är sällan eller aldrig man får chansen att tillbringa en dag med alla sina närmaste vänner. Ofta är det någon eller några som fattas. Jag har exempelvis haft en nära vänskap med Lina och Emma under många år men jag har aldrig umgått tillsammans med dem båda någon gång, förrän under möhippan. Det är helt klart ett minne jag kommer att bevara länge.

    Bröllop

    Pärlica Holtelin

    Jag har velat hålla en positiv ton här i bloggen men nu känner att jag vill skriva av mig lite eftersom jag är lite trött på jantelagen här i Sverige och att det är så otroligt besvärligt när någon råkar sticka ut från mängden. Jag har aldrig upplevt den typen av attityd så tydligt som jag gör här i Sverige. I andra länder, England till exempel, var det mycket mer accepterat att människor gick sin egen väg, gjorde sina egna val, än vad jag upplever här hemma. Här ska det tyckas och tänkas, man ska passa in, inte sticka ut för mycket men inte heller vara för osynlig. Lite lagom av allt helt enkelt. Vi har så mycket som är fantastiskt här, men just detta kan vi nog jobba lite på, inklusive jag själv som säkert också faller in i det här ibland.

    Men för att börja från början: Att planera bröllopet tillsammans har inte varit särskilt svårt. Vi har varit överens om mycket och det vi inte har varit överens om har vi kunnat diskutera oss fram till ganska enkelt och fort. Det är egentligen bara en sak vi inte har kunnat bestämma oss om än: Vad vi ska heta efter giftemålet.

    Jag tycker att traditionen som säger att kvinnan per automatik ska välja bort sitt namn för att anta mannens känns lite förlegad och Pär känner att motsatsen, att han ska välja bort sitt namn för att ta mitt, också kändes konstigt. Det är säkert rätt beslut för många andra av många olika anledningar men för oss kändes det inte som rätt lösning. Vi ville att det skulle vara ett aktivt och gemensamt beslut som bygger på att båda ses som jämlikar. Därför har vi tittat på andra alternativ under en tid nu. Ett alternativ vi har varit inne på är att helt enkelt behålla våra respektive namn även efter giftemålet. Det skulle varken göra oss mindre gifta eller mindre en familj. Någonstans långt där inne känner vi dock att det ändå skulle vara trevligt att heta samma namn och vi har därför valt bort detta alternativ.

    Ett annat alternativ har varit att leta fram ett gammalt släktnamn och ta tillbaka detta, om våra föräldrar känner att det är okej. Vi gillar båda denna idé och det känns fint att ett namn som annars skulle ha försvunnit bland sidorna i släktböckerna då skulle få nytt liv igen. Vi leker fortfarande med den här tanken och har två namn som vi skulle kunna tänka oss: Wagenius eller Boholm.

    Det sista alternativet är vi börjar om från en helt ny kula och skapar oss ett eget efternamn. Det är dock denna idé som oändligt många har oändligt mycket problem med, för att knyta an till början på det här inlägget. Vi har frågat runt lite, mest på Internet, och har fått höra allt från ”Vad fina i kanten ni ska vara då” till ”Varför vill ni stöta bort era familjer?” och min favorit: ”Duger det inte med ett gammalt hederligt svenskt namn kan ni flytta härifrån”. Vi gör det inte för att vara ”fina i kanten” eller ”unika”. Efternamnet är något vi kommer att bära med oss för resten av livet, varje dag, och istället för att göra något av automatik eller tradition har vi suttit ned och funderat lite mer. Det är enda skillnaden. Vi förstår att många familjer säkert tycker att det är roligt om man för ett efternamn vidare, men på det här sättet kan man istället starta en ny tradition, ta ett nytt avstamp tillsammans. Det är inte helt fel det heller. Det viktigaste är ändå att man som familj och släkt har en bra relation till varandra, att man kan umgås och ha det trevligt tillsammans, inte huruvida man heter samma sak eller för något vidare eller inte.

    Dessutom är det roligt med att fundera på ett nytt namn tillsammans. Skatteverket har en funktion där man automatiskt kan slumpa fram ett efternamn som inte redan är taget. Vad de tyckte att vi skulle heta? Pär och Angelica Flemhög. Vi skrattade oss fördärvade.

    Vi alla våra anledningar till olika beslut i livet. Vi förstår att kvinnor tar sina mäns namn, och att män tar sina kvinnors namn. Av tradition, av enkelhet, att man gillar sin respektives namn och allt däremellan. Vi förstår inte varför vårt beslut att eventuellt göra något lite annorlunda upprör eller irriterar så mycket, och att det upprör så många som inte ens känner oss. Nog måste det finnas viktigare saker att lägga energi på? Samhället skulle förmodligen bli mycket trevligare om vi försökte förstå varandras olikheter, eller åtminstone acceptera dem, än uppröra eller förlöjliga oss över dem.

    I slutändan kommer det nog att bli toppen. Blir det inte Familjen Flemhög får vi kollektivt döpa om oss till Pärlica Holtelin.

    I dag skickades hindersprövningen in.
    Bröllop

    64 dagar kvar

    Det börjar dra ihop sig och nu är det bara drygt två månader kvar till bröllopet. Vi har fått in alla svar från gästerna, med undantag från en familj som bett om lite uppskov för att de ska försöka hitta barnvakt, vilket är helt okej. Preliminärt blir vi 48 stycken till festen och några fler till kyrkan då vissa tar med sina barn dit.

    Nästa vecka ska vi skicka in hindersprövningen och i början av juni ska vi på möte med vår präst i Heliga Trefaldighet. I juni ska vi även träffa fotografen och gå igenom detaljerna med henne, vi ska till festlokalen för att dubbelkolla att allt det vi behöver finns där och både Pär och jag ska göra de sista provningarna av bröllopskläderna. Det är mycket men roligt och även lite nervöst.

    Mitt i all planering tror jag dock att det är viktigt att ha detta i bakhuvudet:

     Bildkälla

    Man kan planera mycket men i slutändan är bröllopet en dag i vårt liv tillsammans med de människor vi tycker om, inte en välregisserad Hollywoodfilm med statister. En av våra vänner jobbar med att planera bröllop och hon berättade om händelse där brudparet hade råkat få fel bröllopstårta leverarad till festen. Detta var naturligtvis tråkigt men de blev lovade att rätt tårta skulle komma inom en timme. Istället för att försöka se humorn i situationen började dock bruden storgråta och försvann från festen. Man kan inte alltid kontrollera alla situationer men man kan välja sin reaktion till det som inträffar.

    Bröllop

    Bröllop genom tiderna

    Våra föräldrar har sparat dessa fina, gamla bröllopsbilder. Det var roligt att se hur lika min farmor och Pärs mormor var i stilen. Tycker förövrigt att det är synd att brudkronorna, som har sitt ursprung i den katolska kyrkan, blir mindre och mindre vanliga. Jag tycker att de ofta är väldigt vackra.

    Min farmor Ingrid, 40-tal.

    Pappas farmor och farfar, Svea och Knut, 20-tal.

    Pärs farmor och farfar, Margareta och Bjarne, 60-tal.
    Pärs mormor och morfar, Maj-Britt och Ove, 40-tal.
     
    Mamma och pappa, Pia och Håkan, 1984. 
     
     
     Mormor och morfar, Sirkka och Torkel, 50-tal.
     
     Mammas farmor och farfar, Ester och Erik, 10-tal.
    Pärs mammas faster och farbror, Maj och Erik, 40-tal.
    Bröllop, Familj & Vänner

    Keep Calm and Eat Cake

    Helgen gick i tårtans tecken, minst sagt. Pär och jag hade en tårtprovning inför bröllopet på fredagen, inplanerad sedan länge och med åtta olika sorter som vi hämtade hem, och på lördag var det även födelsedagsfirande för pappa och min kusin David som båda fyller år i mars. Vi firade med prinsess- och chokladtårta och blev även bjudna på god smörgåstårta. Detta lilla sammanträffande resulterade dock i att vi åt, levde, andades och drömde tårtor under en hel helg.

    Hur det gick med tårtprovningen? Ganska bra. Vi kunde med lätthet och i överensstämmelse utesluta flera tårtor direkt, och sedan fanns det några få alternativ som var väldigt goda och som vi båda gillade. Jag tror inte att det kommer att bli något större problem att välja.

    På lördag hade vi även en trevlig vin- och ostkväll med Nicole och Olivia samt Oscar som tittade förbi en stund senare på kvällen. Briljat Savarin, Roccolo, Gorgonzola/Mascarpone och en vitlöksost fanns att prova. Min nya favorit är nog Briljat Savarinen. Otroligt krämig och god. Jag hade dock varit uppe sedan sex på morgonen och när klockan började närma sig halv ett blev jag så trött att jag nickade till mitt under ett samtal. Tur att man har vänner med humor. En väldigt trevlig kväll dock som jag hoppas att vi gör om snart.

    Kusinen David fyller snart 16 år.
    Pappa fyllde år den 18:e mars.
    Mormor var besviken på sina petit-choux som inte blev som hon hade tänkt. Jag vet inte hur hon kände när Pär kom in och glatt utbrast ”Åh, har du bakat minisemlor?”, men vi fick oss alla ett skratt i alla fall. 
    Fina Nicole. 
    Min Viktor. 
     
    Briljat Savarin rekommenderas varmt. 
    Bröllop

    110 dagar

    Ett nytt kapitel i vårt liv börjar den 12:e juli 2014. Ett kapitel som äktar makar, som man och hustru. Våra bröllopsinbjudningar gick ut i torsdags och då kändes det verkligen verkligt på alla sätt och vis, som att startskottet gick på allvar, trots att vi planerat för bröllopet sedan oktober förra året.

    Det är svårt att sätta ord på alla känslorna. Det känns spännande, svindlande och nervöst på samma gång. Jag ser väldigt mycket fram emot vigseln, när vi två ska stå framför prästen och lova varandra för alltid. När man planerar bröllop handlar mycket om festen och ytlighet. Vad ska vi äta och dricka? Hur ska klänningen se ut? Smaker på tårtan? Under vigseln är däremot fokus på någonting annat. Det är han och jag och våra löften till varandra. Så stort i all sin enkelhet.

    Tänk, för tre år sedan kändes livet så ovisst och dimmigt, och nu ska jag gifta mig. Ibland vänder livet snabbt och till det bättre.

    I slutändan hoppas jag att det blir en fin dag i kärlekens tecken där alla trivs och har det trevligt tillsammans.

    110 dagar kvar.

error: