Follow:
Browsing Category:

Resor

    Resor

    Dag två i Stockholm

    Vi vaknade sent under vår andra dag i Stockholm och begav oss ned för att äta frukost. Jag är en sån där som längtar efter hotellfrukosten redan kvällen innan jag går och lägger mig, och denna gång längtade jag lite extra efter våfflor med sylt.

    Så det gjorde vi denna fredagsmorgon. Vi satt i en solig hotellrestaurang och åt våfflor med sylt och grädde, drack te och pratade om kvällen innan, såg människor passera oss och lät dagen sakta vakna till liv.

    Sedan gick vi vidare, promenerade runt i solen i flera timmar och dreglade över tjusiga saker på NK.

    När dagen gick mot eftermiddag tog vi bussen till Dalgatan där vi åt en sen brunch på STHLM Brunch Club.

    Det blev sannerligen en härlig och sockerstinn avslutning på vår Stockholmsresa. Vi åt amerikanska pannkakor med kolagrädde och hemkokt sylt, milkshake med choklad och kakor och bagels med lax och avokado. Och den där morotsjuicen med apelsin? Hur god som helst.

    Sedan rullade vi därifrån och med det var vår tripp till Stockholm över för denna gång. En resa full med sol och skratt och sena timmar på en bar vid Kungsholmen med pizza och drinkar och freaky milkshakes på en liten restaurang på Dalgatan.

    Det kan vi leva på när mars nu går över till april och dagarna blir hektiska.

    Resor

    En första dag i Stockholm

    Så kom vi äntligen fram till Stockholm och kunde börja vår första dag där. Vi åt en sen, thaiinspirerad lunch på Koh Phangan och strosade på Drottinggatan, kände solen i nacken och njöt av den lediga dagen. Någon vårvärme var det inte att tala om men vi var tacksamma för solen och den blå himlen.

    Vi smet in på ett litet café längs Kungsgatan och drack kaffe och åt paj och chokladkaka, fönstershoppade skor och blev trött i benen av allt promenerande.

    Tillslut tog vi bussen till Kungsholmen och hamnade på Dos Locos där det serverades streetfood bland färgglada väggar och uppsluppen stämning. Vi drack drinkar lika färgglada som väggarna och mumsade pizza till kvällen blev sen och det var dags att åka tillbaka till hotellet. Tanken var nog att dra oss tillbaka för natten men vi landade istället i baren där vi drack cava tills de stängde. Torsdag hade blivit fredag och utanför låg natten mörk och tyst.

    Och så slutade vår första dag i Stockholm. En skärtorsdag full med promenader, solsken och färgglada drinkar.

    Precis vad vi behövde.

    Resor

    En sista dag i Orbaden

    Ja, det blev ju dag två i Orbaden också och åtminstone halva sällskapet vara rörande överens om att frukosten är det bästa med en hotellvistelse. Det är något alldeles särskilt med att bara kunna hasa sig upp ur sängen, gnugga sömnen ur ögonen, sätta sig vid ett dukat bord och sedan välja mellan tre sorters juice och fem olika ostar och nybakat bröd direkt från ugnen.



    Resten av förmiddagen satt vi här i värmen, medan bubblorna studsade omkring oss och snön dansade i luften. Vi kunde sluta ögonen för en stund och vara precis där vi var, och inte på det där mötet nästa vecka eller i mataffären eller vad-det-nu-är-vi-har-planerat om tre veckor utan precis här och nu.

    Lycka.

    Sedan blev det lunch och apelsinklyftor och mer badande innan vi lämnade Orbaden för denna gång, tacksamma för en helg i lugnets tecknet med fina vänner och allt det där som gör att själen får landa lite,

    landa i här och nu.

    Resor

    En fredagskväll i Orbaden

    Vilken fredagskväll vi fick! När vi sammanstrålade i Orbaden hade mörkret började sänka sig över orten och minusgraderna fick snömassorna att glittra. Vi skålade i Prosecco och sjönk ned i utomhuspoolen och det är en alldeles speciell känsla, att ligga där i värmen och se ut över en istäckt Ljusnan, känna hur orostyngda muskler sakta börjar mjukas upp samtidigt som lätta snöflingor faller i håret och kylan får kinderna att rodna, det enda ljud som hörs det lätt porlande vattnet.

    Det, det är avslappning.

    Vi åt god mat också. Pilgrimsmussla och torskrygg och choklad i massor från dessertbordet. Jag dör så gott.

     

    Fredagen hade börjat gå mot lördag men vi gick tillbaka till stugan och avslutade natten med kortspel. Tobias gjorde ett tappert försök att lära oss ett nytt spel, men vi var lätt rusiga av Prosecco och bastubad och matkoma och framgången var tveksam. Jag lärde mig spelet när jag fyra, skrek han tillslut och jag fick flashback till barndomen när jag och kompisen skapade nya kortspel och ingen riktigt visste vad det handlade om och reglerna var konstant föränderliga.

    Nåja, vi må vara urusla på kortspel men kvällen, den var fin.

    Resor

    Värme och vinprovning

     _DSC2735-copy

    _DSC2668-copy

    Dag två på vingården är varm. Riktigt varm. Jag växlar mellan att njuta av solens värme på mina bara axlar och sucka av lättnad när ett ensamt moln dyker upp. Vi promenerar bland vinfälten och olivträden, lapar sol vid poolen och äter tortellini och dricker vin på terrassen. Jag älskar att se den här sidan av Italien – den lugna och den avskalade och den tysta.

    _DSC2667-copy

    _DSC2719-copy

    Det är vår bröllopsdag och vi har redan på förhand anmält oss till en vinprovning – vi är ju trots allt på en vingård. Så under en timme en sen eftermiddag i juli sitter vi under ett parasoll, mannen och jag, och äter tapas från ett fat och smuttar på sju av gårdens egna viner, tre vita och fyra röda, medan vi lyssnar på en av ägarna som berättar allt vi vill veta om gården. Om haglet som ett år förstörde hela deras skörd, om motståndet i Italien till ekologiska druvodlingar och hur lokalbefolkningen en gång för många år sedan räddade marken från att säljas. De är försäljare, det vet vi, men det går inte att undgå att se den kärlek och det hårda arbete som ligger bakom det som för oss är en semester.

    Höjdpunkten på hela provningen är det sista vinet – en Amarone som får mig att ompröva allt jag tidigare har sagt om röda viner.

    _DSC2728-copy _DSC2712-copy _DSC2708-copy
    _DSC2616-copy

    Vår sista dag på gården går mot sitt slut och vi avslutar kvällen med middag. Maken äter grillat och jag något vegetariskt med färska grönsaker och smördeg och ost. Jag vet inte vad det är men det spelar ingen roll. Det är vår bröllopsdag och vi är lätt rusiga efter vinet och kvällen är ljummen och tyst, hans hand i min lika självklar som stjärnorna för himlen.

    Alla dagar borde sluta precis så här, tänker jag innan jag somnar.

    _DSC2683-copy

    _DSC2688-copy

    Resor

    En liten bit av Italien

    Vill ni ha vin? frågar den unga italienskan med det långa, ljusa håret och vi nickar med eftertryck. Alla som har kört bil i rusningstrafik runt de stora städerna i Italien behöver troligtvis vin. Med ett något förhöjt tonläge berättar vi om färden på motorvägarna utanför Milano och Verona, om alla vägtullar och hysteriska bilister. Hon ser medlidsamt på oss. Jag undviker alltid motorvägarna i Italien, säger hon och vi förstår.

    Vi förstår precis.

    _DSC2607-copy _DSC2603-copy

    _DSC2599-copy

    Men här är vi nu äntligen, på vingården med rummet taget från en vacker saga och Verona som breder ut sig under oss. Vi sjunker ned på terrassen och betraktar bergen i fjärran och solen som går ned i guld. Det är sent på kvällen men värmen ligger fortfarande som en ljummen filt över gården och jag sippar det kalla vinet och nästintill hetsäter ädelost medan maken ger sig på charkuterierna. Vi njuter av tystnaden och det disiga kvällsljuset, av syrsorna som spelar sin serenad och vinet som gör kroppen varm och tung.

    Jag förstår ännu inte hur alperna så snabbt blev till olivträd och vinodlingar och öppna, gröna fält men vi är framme nu och andas in en liten bit av Italien. Jag sluter ögonen och låter drömmen fånga mig.

    _DSC2610-copy

    Resor

    Lugano

    _DSC2579-copyVår första kväll i Lugano blir sen. Vi äter middag vid vattnet och köper gräddig chokladglass och ser svanarna simma rofyllt längs stranden, njuter av den fortfarande varma sommarkvällen och ser staden lysa upp när mörkret sänker sig.

    Sedan går vi hem och låter sömnen fånga oss efter en lång och händelserik dag som har tagit oss från snöiga alptoppar och linbanor ned till den schweiziska sydspetsen, där alla pratar italienska och trottoarerna är solvarma och axlarna avslappnade. På flera sätt känns det som att vi har kommit till ett helt nytt land på bara några timmar och den känslan är lika fantastisk som den är hisnande.

    _DSC2557-copy Vi vaknar tidigt på morgonen av en gyllengul sol och blir serverade cappuccino av damen på hotellet som lovar att den smakar fantastiskt. With chocolate sprinkles on top, because that makes it extra special, säger hon med italiensk brytning och en morgonenergi som skulle göra vilken duracellkanin som helst avundsjuk.

    _DSC2558-copy Och en del av mig vill stanna här för alltid, dricka cappuccino med chokladströssel på ett litet café vid vattnet och promenera bland pastellfärgade hus med mannens hand i min, känna den rusiga känslan av semester och vara omgiven av berg och klart vatten.

    Men vi har fler platser att upptäcka, fler vägar att erövra.

    _DSC2561-copy _DSC2563-copy _DSC2591-copy Innan vi åker vidare äter vi en plocklunch vid vattnet och maken låter mig gå lös inne i en chokladbutik som en tidig bröllopsdagspresent. Schweizisk choklad i massor? Kanske världens bästa present.

    _DSC2596-copy _DSC2598-copy

    Sedan åker vi vidare och lämnar Schweiz bakom oss; De nervkittlande vyerna och de solvarma axlarna, den chokladströsslade cappuccinon och promenaderna på höga toppar med vinden i håret och blicken i fjärran, lugnet som lade sig som bomull kring själen och de sena kvällarna med öppna fönster och bergsluften som fyllde lungorna till bredden.

    Vi åker vidare men allt detta tar vi med oss,

    om än bara i minnet.

    Resor

    Genom Susten Pass och Furka Pass

    _DSC2521-copyVår road trip börjar egentligen på en avsides gata i Interlaken, full med lavander och små kontor och en liten biltvätt, där vi för första gången sätter oss i vår Mini Cooper och börjar resan söderut. Vi övningskör lite trevande på parkeringen först, som två tonåringar som för första gången sitter bakom en ratt. _DSC2528-copyMen sedan  är  vi på väg och den lilla nervösa klumpen i bröstet över att något skulle gå fel vid uthämtningen av bilen är helt plötsligt borta. Bakom oss blir parkeringen med biltvätten  och de lila blommorna och alla små kontor mindre och mindre och framför oss breder Schweiz ut sig. Inga motorvägar, säger vi samstämmigt och så får det bli. _DSC2530-copyVi åker på små vägar i bergen och vid rinnande vatten nere i dalarna, passerar glaciärer på hög höjd och nuddar molnen med fingrarna. _DSC2538-copyVi slingrar oss fram genom Susten Pass och Furka Pass (Minns ni Goldfinger?) och tappar andan och får miljoner fjärilar i magen vid stupande bergskanter. Vi kör fel och inser att fel kan bli så rätt och vi följer kartor och vi följer magkänslor och när förmiddagen blir till kväll når vi fram till kusten där Lugano välkomnar oss med dagens sista strålar och vågornas ständiga brus mot stränderna.

    _DSC2540-copy_DSC2524-copyVi ser ut över Luganos alla tända ljus och inser att vi är framme nu. Tröttheten är kännbar men allt vi har fått uppleva under färden gör bröstet luddigt och varmt.

    Lugano väntar.

    Resor

    Middag bland regnbågarna

    Ljuset sipprar in genom gardinerna som en otålig väktare och vi vaknar upp, sträcker på oss och gör oss redo för en ny dag i Gimmelwald, vår sista. Barbara har gått upp tidigt och förberett frukost till oss: Färska ägg från bonden nere på vägen, nybakt bröd och hemkokt sylt som smakar sötsyrlig rabarber och kanel.

    _DSC2416-copy

    _DSC2479-copy

    Och sedan vandrar vi. Bland porlande vattenfall och bergen som reser sig bland molnen, bland kornas klingande bjällror och naturens prunkande grönska. Ibland möter vi andra vandrare men ofta är det bara vi och stigarna. Vi stannar till ibland, dricker färskt källvatten och hämtar andan. Det finns en stillhet här som är så öronbedövande att den skulle få den mest högljudde att tystna för en sekund och för första gången inte bara förstår vi, men känner med hela kroppen och hela sinnet, att nu, nu är det semester.

    Vi tar oss till grannbyn Mürren och sätter oss på terrassen på en liten restaurang. De erbjuder schweizisk husmanskost och vi nickar med hela ansiktet och äter rösti och ägg och raclettost från en fräsande het panna.

    _DSC2461-copy

    Och glass! Glass är aldrig så god som den är utomlands säger maken och mellan tuggorna av grädde och chokladsås och jordgubbar håller jag med. _DSC2470-copySolen har gått i moln och temperaturen sjunkit men vi sitter på varma fårfällar och jag njuter av kvällen och sällskapet och molnen som leker lekar framför oss, av hans värmande hand i min, ljudet av regndroppar mot tak och regnbågen som dyker upp framför oss, så nära att det känns som vi kan ta ett steg framåt och hoppa från färg till färg.

    Det är vår sista kväll i Gimmelwald. I morgon lämnar vi Gimmelwald och tar oss ned till Interlaken där en bil förhoppningsvis väntar på oss. Den ska ta oss ned till södra Schweiz, genom norra Italien, upp till Österrike och slutligen tillbaka till Schweiz via Liechtenstein.

    _DSC2475-copy

    Men än finns det timmar kvar av kvällen och vi skålar – för semesterkänslorna som spirar i kroppen, för kärlek och för Gimmelwald som har givit oss så mycket på starten av detta äventyr.

    _DSC2473-copy

    Resor

    Att nå världens topp

    Nåja, kanske inte riktigt men det kändes åtminstone som att vi stod på världens topp där uppe på Schilthorn, 2 970 meter över havet, han med beundran i blicken och jag med adrenalinet strömmande genom kroppen.

    _DSC2336-copy

    Ramla inte ned nu hör jag hur han tänker när jag ställer mig upp på en klippa och tittar ned, känner suget i magen men känslan att stå där uppe på toppen är berusande, vacker, ren.

    Det är vi och alperna. Det är vi och naturen.

    _DSC2329-copy _DSC2339-copy

    _DSC2355-copy

    _DSC2306-copy

    _DSC2369-copy

    Vi promenerar och tittar på Mount Blanc genom kikare och skrattar och äter burgare och pommes på Bondrestaurangen och känner oss berusade utan en droppe alkohol i blodet, och sedan tar vi de tre linbaneturerna ned till Gimmelwald igen med rosiga kinder och vindtrassligt hår och jag greppar mannens tröja och känner lyckan sippra i blodet.

    Och någonstans på vägen ned går vi en Thrill Walk. Ja, de kallar den så – turen där du går på ett stålnät runt berget och nedanför finns bara 2000 meter av ingenting. Bara luft, moln och konturerna av dalen där långt, långt nere. Det går bra till en början men sedan kommer du till mitten och inser att du är fast, har lika långt tillbaka som du har kvar, och det är då hjärtat börjar slå fortare. Det är då jag ser mannen stå tryckt mot bergsväggen med något oroligt i blicken och jag väser gå fortare gå fortare med hjärtat i halsen medan han mumlar något om konstiga ljud och vi går fortare, går riktigt fort, och vi kommer fram tillslut, sjunker ihop och high-fivar och konstaterar att ingen människa med självbevarelsedrift någonsin borde göra något liknande men   vi     klarade   det,   vi   lever.

    Vi lever verkligen.

error: