Follow:
Browsing Category:

Resor

    Resor

    Genom Susten Pass och Furka Pass

    _DSC2521-copyVår road trip börjar egentligen på en avsides gata i Interlaken, full med lavander och små kontor och en liten biltvätt, där vi för första gången sätter oss i vår Mini Cooper och börjar resan söderut. Vi övningskör lite trevande på parkeringen först, som två tonåringar som för första gången sitter bakom en ratt. _DSC2528-copyMen sedan  är  vi på väg och den lilla nervösa klumpen i bröstet över att något skulle gå fel vid uthämtningen av bilen är helt plötsligt borta. Bakom oss blir parkeringen med biltvätten  och de lila blommorna och alla små kontor mindre och mindre och framför oss breder Schweiz ut sig. Inga motorvägar, säger vi samstämmigt och så får det bli. _DSC2530-copyVi åker på små vägar i bergen och vid rinnande vatten nere i dalarna, passerar glaciärer på hög höjd och nuddar molnen med fingrarna. _DSC2538-copyVi slingrar oss fram genom Susten Pass och Furka Pass (Minns ni Goldfinger?) och tappar andan och får miljoner fjärilar i magen vid stupande bergskanter. Vi kör fel och inser att fel kan bli så rätt och vi följer kartor och vi följer magkänslor och när förmiddagen blir till kväll når vi fram till kusten där Lugano välkomnar oss med dagens sista strålar och vågornas ständiga brus mot stränderna.

    _DSC2540-copy_DSC2524-copyVi ser ut över Luganos alla tända ljus och inser att vi är framme nu. Tröttheten är kännbar men allt vi har fått uppleva under färden gör bröstet luddigt och varmt.

    Lugano väntar.

    Resor

    Middag bland regnbågarna

    Ljuset sipprar in genom gardinerna som en otålig väktare och vi vaknar upp, sträcker på oss och gör oss redo för en ny dag i Gimmelwald, vår sista. Barbara har gått upp tidigt och förberett frukost till oss: Färska ägg från bonden nere på vägen, nybakt bröd och hemkokt sylt som smakar sötsyrlig rabarber och kanel.

    _DSC2416-copy

    _DSC2479-copy

    Och sedan vandrar vi. Bland porlande vattenfall och bergen som reser sig bland molnen, bland kornas klingande bjällror och naturens prunkande grönska. Ibland möter vi andra vandrare men ofta är det bara vi och stigarna. Vi stannar till ibland, dricker färskt källvatten och hämtar andan. Det finns en stillhet här som är så öronbedövande att den skulle få den mest högljudde att tystna för en sekund och för första gången inte bara förstår vi, men känner med hela kroppen och hela sinnet, att nu, nu är det semester.

    Vi tar oss till grannbyn Mürren och sätter oss på terrassen på en liten restaurang. De erbjuder schweizisk husmanskost och vi nickar med hela ansiktet och äter rösti och ägg och raclettost från en fräsande het panna.

    _DSC2461-copy

    Och glass! Glass är aldrig så god som den är utomlands säger maken och mellan tuggorna av grädde och chokladsås och jordgubbar håller jag med. _DSC2470-copySolen har gått i moln och temperaturen sjunkit men vi sitter på varma fårfällar och jag njuter av kvällen och sällskapet och molnen som leker lekar framför oss, av hans värmande hand i min, ljudet av regndroppar mot tak och regnbågen som dyker upp framför oss, så nära att det känns som vi kan ta ett steg framåt och hoppa från färg till färg.

    Det är vår sista kväll i Gimmelwald. I morgon lämnar vi Gimmelwald och tar oss ned till Interlaken där en bil förhoppningsvis väntar på oss. Den ska ta oss ned till södra Schweiz, genom norra Italien, upp till Österrike och slutligen tillbaka till Schweiz via Liechtenstein.

    _DSC2475-copy

    Men än finns det timmar kvar av kvällen och vi skålar – för semesterkänslorna som spirar i kroppen, för kärlek och för Gimmelwald som har givit oss så mycket på starten av detta äventyr.

    _DSC2473-copy

    Resor

    Att nå världens topp

    Nåja, kanske inte riktigt men det kändes åtminstone som att vi stod på världens topp där uppe på Schilthorn, 2 970 meter över havet, han med beundran i blicken och jag med adrenalinet strömmande genom kroppen.

    _DSC2336-copy

    Ramla inte ned nu hör jag hur han tänker när jag ställer mig upp på en klippa och tittar ned, känner suget i magen men känslan att stå där uppe på toppen är berusande, vacker, ren.

    Det är vi och alperna. Det är vi och naturen.

    _DSC2329-copy _DSC2339-copy

    _DSC2355-copy

    _DSC2306-copy

    _DSC2369-copy

    Vi promenerar och tittar på Mount Blanc genom kikare och skrattar och äter burgare och pommes på Bondrestaurangen och känner oss berusade utan en droppe alkohol i blodet, och sedan tar vi de tre linbaneturerna ned till Gimmelwald igen med rosiga kinder och vindtrassligt hår och jag greppar mannens tröja och känner lyckan sippra i blodet.

    Och någonstans på vägen ned går vi en Thrill Walk. Ja, de kallar den så – turen där du går på ett stålnät runt berget och nedanför finns bara 2000 meter av ingenting. Bara luft, moln och konturerna av dalen där långt, långt nere. Det går bra till en början men sedan kommer du till mitten och inser att du är fast, har lika långt tillbaka som du har kvar, och det är då hjärtat börjar slå fortare. Det är då jag ser mannen stå tryckt mot bergsväggen med något oroligt i blicken och jag väser gå fortare gå fortare med hjärtat i halsen medan han mumlar något om konstiga ljud och vi går fortare, går riktigt fort, och vi kommer fram tillslut, sjunker ihop och high-fivar och konstaterar att ingen människa med självbevarelsedrift någonsin borde göra något liknande men   vi     klarade   det,   vi   lever.

    Vi lever verkligen.

    Resor

    Gimmelwald

    ”Välkommen, välkommen” säger Dana och tar emot oss med ett leende; Två trötta resenärer med svett i nacken och rödrosiga kinder och alldeles för mycket kläder för högsommarvärmen i Schweiz.

    Vi har rest länge: Från Sverige med plan till Schweiz, från Zürich med tåg till Bern, byte till Interlaken och ännu ett byte till Lauterbrunnen och buss till Stechelberg för att slutligen hoppa på linbanan och färdas några hundra meter upp i luften till Gimmelwald med andan i halsen och ett sug i magen och jag greppar mannens hand medan vagnen kränger till och frågar ”Är vi verkligen här nu?”

    _DSC2204-copyJa, vi är verkligen här. I den lilla farmarbyn Gimmelwald och här är så vackert, så vackert. Vi går med öppna munnar och ögonen kan inte se sig mätta på de snöklädda alptopparna som tornar upp sig omkring oss, de små trähusen som klär kullarna och de djupa dalarna som breder ut sig under oss, som en liten fantasivärld långt, långt borta.

    Här i Gimmelwald finns inga bilar, inga affärer och knappt några människor. ”Det finns en liten matvarubutik i Mürren”, förklarar Dana, fortfarande med ett leende, och det blonda håret faller ned över ögonen. Tystnaden här är precis vad jag behöver och jag vänder ansiktet mot solen, njuter av kravlösheten och enkelheten och lugnet som fyller mig som mjuk och dunlätt bumull.  Vi andas ut, känner hur vardagens måsten och bestyr rinner av oss och försvinner bland bergsväggarna.

    _DSC2229-copy_DSC2236-copy _DSC2246-copy _DSC2433-copyDana visar oss till vårt rum i det lilla gästhus som hon nyligen tog över från sina föräldrar, ett rum trätt i furupanel med citronfärgade sängkläder och ett öppet fönster där disigt sommarljus strömmar in. Jag ställer mig vid fönstret, ser ut över alperna och trädgården där vita lakan fladdrar på en tvättlina som segel i vinden, och jag betraktar mannen som plockar sallad och rädisor från sitt grönsaksland och bönderna som sliter hårt för sitt levebröd och kvinnan med solblekt hår som arrangerar röda pelargoner i en kruka på terrassen. Någonstans gal en tupp och en koltrast gör ett djupdyk över bergskanten och försvinner ned i dalen, på jakt efter byte eller bara ens stunds lek.

    _DSC2432-copyVi torkar svetten ur nacken och tackar Dana. Vi är verkligen här nu, i en liten del av himmelriket.

    Något mer än så kan vi inte begära.

    _DSC2215-copy

    Resor

    Sista dagen i Bergen

    Så blev det måndag och vi laddade för vår sista dag i Bergen. Under natten hade molnen skingrat sig och lämnat kvar torra trottoarer och solstrålar som bröt igenom trädens lövverk.

    Vi startade dagen med frukost! Äggröra och müsli  och apelsinjuice.

    _DSC1922-copy

    _DSC1937-copy

    _DSC1935-copySedan gick vi vidare, traskade på kullerstensgator och fick lock i öronen på bergbanan upp till Fløyen. Fløyen är ett fjäll ca 400 meter över havet och till toppen tar du dig endast med det lilla bergståget – om du inte är modig och tar cykeln eller promenerar upp.

    _DSC1940-copyVi var inte särskilt modiga – och dessutom lite nyfikna på bergbanan – så vi skippade både cykeltur och promenad uppför fjället och fann oss istället ståendes i en liten glasvagn som snabbt rörde sig uppför det branta fjället, som stannade till då och då för att släppa av pendlare med bostad längs vägen och jag undrade i det tysta om de var trötta på att deras pendlingsmedel också var stadens största turistattraktion.
    _DSC1949-copy _DSC1955-copyVi kom upp på fjället och möttes av Bergen från ovan, i miniatyr och dränkt i sol. _DSC1962-copy

    _DSC1975-copy-Recovered

    Vi promenerade på fjället, stannade och åt soppa och mackor och lax på en lite orimligt dyr restaurang på toppen, njöt av solen som bröt genom molnen och promenerade ännu lite mer innan vi tog bergståget ned till dalen igen för att förbereda för hemfärd.

    _DSC1969-copy_DSC2019-copy

    Hur avslutar man bäst en vistelse i Bergen? Med fika på det lokala lilla bageriet såklart, med wienerbröd, jordgubbar, varm dryck och prat om allt det roliga vi fick chansen att uppleva under dessa dagar.

    Vi lät sedan planet föra oss till Stockholm igen och bakom oss föll solen över Bergen och fjordarna och de färgglada husen längs Bryggen, och skratten på den lilla puben i gränden och de grillade skaldjuren vid vattnet.

    Ja, vi lämnade Bergen,

    men tog med oss så mycket mer hem än vad vi kom dit med.

    Resor

    Munch, Mostraumen och sena drinkar

    _DSC1859-copy

    Söndag morgon och vi vaknade till en himmel täckt av gråa moln och ett stilla regn som föll mot spegelblanka trottoarer.

    Vad gör man då i Bergen när det regnar? Jo, man struntar i regnet, tar fram paraplyerna och regnjackorna och promenerar runt i staden, tittar på Edvard Munch-konst, äter franska bakverk och dricker sig varm på kaffe och te på ett litet kafé vid vattnet medan båten som ska dig till Mostraumen gör sig redo för avfärd vid kajen.

    _DSC1876-copy _DSC1878-copy _DSC1884-copy

    Här är vi! Redo för avfärd i en varm båt.

    Vi slingrade oss fram mellan branta klippväggar och brusade vattenfall och moln som draperade sig kring landskapen likt bomull. Mannen och jag trotsade vädergudarna och ställde oss uppe på däck i våra hysteriskt blåa regnponchos medan kaptenen drog i gång Edvard Grieg på högsta volym och regnet piskade oss i ansiktet. Två, blå, blöta smurfar men ett landskap så mäktigt att det sög till i magen.

    Getterna uppe i bergen, å andra sidan, såg på oss med lätt avmätt blick och undrade vad det var för fel på oss.

    IMG_0722-copy

    _DSC1916-copy

    Sedan gick vi vidare, åt en utomordentligt god vegoburgare på Kafe Spesial och avslutade kvällen på No Stress där vi beställde in drinkar som smakade sommar och grapefrukt och kryddig höst.

    IMG_0904-copy

    För vad gör det att regnet faller när molnen sveper in landskapet i ett vackert dunkel och man har skratt i magen på en liten pub och all tid i världen att bara sitta ned och samtala?

    Ingenting, ingenting alls.

    Resor

    Välkommen till Bergen

    Ja, nu är vi här äntligen, i Norges Bergen, efter en något svettig start på resan. Medan jag åt en lugn hotellfrukost med mina kollegor på ett hotell vid Arlanda kämpade maken, mamma och mormor med spårolyckor och ett tåg som fick vända tillbaka och en vrickad fot.

    Men fram kom vi tillslut och nu sitter vi här i Bergen och njuter av de fina miljöerna, de gamla husen och en sol som hälsade oss välkommen.

    _DSC1800 copy

    Vi hittade fram till fiskmarknaden i stadens centrum och där, bland doften av grillade skaldjur och raderna av färgglada gamla hus, hade vi nog kunnat stanna ett bra tag. Vi köpte med oss räkor på spett, färska från grillen, och små smörgåsar med krabba och rökt lax och slukade dem utan blinka.

    _DSC1836-copy

    _DSC1810-copy

    Där på fiskmarknaden mitt i Bergen blev vi sittandes ett tag innan vi gav oss i väg för att avsluta dagen med fönstershopping längs Bryggen och middag på Anne Madame. Där satt vi vid fönstret, tittade på människor som skyndade förbi och åt vansinnigt god Fish’n’chips, doppade pommes i sås och såg solen gå ned över vattnet.

    Och så startade vår första dag i Norge. Med en lindad fot och grillade räkor vid vattnet och och en sol som värmde våra ansikten.

    _DSC1788-copy

    _DSC1848-copyHögt och lågt, men Bergen tog emot oss med öppna armar.

    Resor

    Första dagen i Paris

    Timmarna gick fort där på tåget från Amsterdam och helt plötsligt rullade vi in på Gare du Nord och lämnade amerikanen och de röda sammetssätena och de öppna fälten bakom oss.

    Gare du Nord var långt ifrån något öppet fält och vi trängdes med människor som skulle norr och söder och med snabbtåget till London och Gud vet var men tillslut var vi ändå på väg: Två människor med aningens för mycket packning för att rusningstrafiken i tunnelbanan skulle kännas helt bekväm.

    _DSC1296-copy

    Vi hamnade här! I vackra Latinkvarteren och helt plötsligt var vi väldigt långt ifrån ungdomliga Amsterdam. Här möttes vi istället av randiga tapeter och heltäckningsmattor och golv som knarrade på det sätt som bara riktigt gamla golv kan göra.

    Vi var trötta efter en dags resande och tog oss genast ut i den ljumma Parisnatten och det var nog redan där som min förälskelse till staden började. Där, bland gatorna med de små uteserveringarna där människor skrattade och drack vin och min man sprang runt med en app och försökte lära sig franska och jag hängde med så gott jag kunde medan vi skrattade åt vårt hopplösa uttal. Där, bland de franska balkongerna och de små stånden med nygräddade crêpes och varje liten vrå som var helt underbart gotisk och dekadent och precis som en scen tagen från en gammal film.

    _DSC1298-copy

    _DSC1299-copy

    Vi hamnade tillslut på ett litet amerikanskt hamburgerhak där 20-talsmusiken flödade och servitrisen pratade glatt om Paris med en dialekt som vi inte kunde placera. Och jag vet inte om det var tröttheten efter dagens resande men burgarna var helt gudomligt goda och saftiga och har vi turen att någon gång få återvända till Paris kommer nog även det besöket att starta med hamburgare på en liten restaurang i Latinkvarteren med jazzmusik i bakgrunden.

    Och på vägen hem gick vi hand i hand längs Seine i skenet från broarnas alla lyktor och bredvid oss gick några killar och spelade musik från en stereo och trots den sena timmen och mörkret som hade sjunkit över staden var den ändå så full av ljus och liv.

    Ja, jag var nog lite förälskad redan då.

    Resor

    Vi far vidare

    _DSC1206-copy

    Och så blev det tisdag och dags för oss att lämna Amsterdam. _DSC1295-copy

    Vi avslutade vår vistelse med brunch på Greenwoods och det var en minst sagt fantastisk måltid med pocherade ägg, luftigt bröd, avokado och getost.

    Dit måste ni gå om ni någon dag befinner er i Amsterdam!

    _DSC1208-copy _DSC1203-copy

    Vi hämtade upp våra resväskor (nu med hjul!) och promenerade vidare mot järnvägsstationen där vårt tåg väntade.

    _DSC1229-copy _DSC1235-copy _DSC1214-copy _DSC1238-copy

    På tåget försökte jag att sova någon timme men universum ville annorlunda. Amerikanen framför oss pratade vilt och glatt om sin dotters bröllop och hur de någonsin kunde välja att åka på bröllopsresa till Europa när de istället kunde ha åkt till Nova Scotia och att svärsonen minsann hade frågat om lov innan han friade och alla lyssnade tålmodigt medan Pär och jag delade på en pasta carbonara och såg hur gula fält och Bryssel och väderkvarnar passerade förbi utanför fönstret.

    Tåget tuffade på och bakom oss lämnade vi kanalerna och lyktorna vars ljus återspeglade sig i dess vatten på kvällen, labyrinterna av gränder och raderna av tulpaner och känslan av alltid nästan bli överkörd av en cykel. Men mest av allt lämnade vi bakom oss tre dagar av fina minnen.

    Tåget tuffade på och amerikanen började på en ny historia. Bakom oss låg Amsterdam och där framme var landskapen öppna och himlen ovanför blå.

    Paris väntade.

    Resor

    Kvällen som var vår

    Dagarna här går i ett och är så innehållsrika att det är svårt att hinna med att återberätta.

    _DSC1186-copy _DSC1189-copy _DSC1193-copy

    _DSC1253-copy

    Denna måndag och vår sista heldag i Amsterdam hade vi i alla fall ingenting planerat. Vi lät vinden ta oss dit den ville och vandrade över en mil runt kullerstensbelagda gator, åt frukost med stekta ägg och mintte på PIQNIQ, ramlade in på ett fik där vi blev serverade hemlagade pannkakor med banan och choklad och nötter av en dam med lockar i håret och skratt i ögonen, hoppade undan för både cyklister och spårvagnar och ännu fler cyklister, gick vilse bland gränder, förundrades och skrattade och åt en av mitt livs bästa middagar på en till synes anspråkslös restaurang i ett tegelhus där servitören sippade rödvin och pratade med värme i rösten.

    Ni förstår, det finns duktiga kockar och sedan finns det smakskulptörer – de som kan ta små beståndsdelar och bygga något större av dem, förvandla, lägga till och få resultat som inte går att förutse men i samma andetag är helt självklara. Som magibeströdd matematik.

    _DSC1269-copy

    Maten på Daadler var himmelrike och vi åt sparris och pilgrimsmusslor och tonfisk och sorbeter med äppelkaka medan vi doppade bröd med havssalt i olivolja och sippade på vin tills rätterna var slut och himlen blålila.

    _DSC1274-copy

    _DSC1278-copy

    Promenaden hem var fin, så fin. Kanske var det tacksamheten över en fantastisk måltid eller hans värmande hand över min eller den pittoreska staden med lyktorna som reflekterade sitt ljus över kanalernas vatten. Kanske var det den ljumma natten som var så nära sommar som en april kan komma eller tystnaden som lade sig som en mjuk filt över staden när den värsta turiststormen hade lagt sig för dagen och det enda som hördes var avlägsna skratt från en restaurang med ett fönstret på glänt och plinget från en cykelklocka på gatan bakom oss.

    Jag vet inte, men för en liten stund var kvällen bara vår där i Amsterdam.

    _DSC1176-copy

    _DSC1180-copy

error: