Follow:
    Vardagsliv

    Snökanoner och chokladklubbor

    Ni vet den där vintern som lyste med sin frånvaro hela november-december? Den har kommit nu.

    Med besked.

    Det snöar och snöar och när du tror att nej, nu finns det ingen mer snö att ta av, då kommer det ännu mer snö.

    Som att vädergudarna har gått lite bananas och glömt att stänga av en kran någonstans.

    Jag och bilen har ju haft vår egna lilla följetong denna vinter. Isiga lås och fastfrusna dörrar som inte ens en blåslampa modell gigantisk hade mäktat med. I dag skrev vi kapitel tre: Blåst. Jag sopade bilen och hur jag än sopade fick jag tillbaka snön mångdubbelt i ansiktet.

    Tre liter snö i fejjan tio gånger om klockan sju på morgonen? Nog vaknade man allt.

    Förresten, var det någon som sa sockerdetox? Någon?

    Ingen?

    Jag trodde att jag beställde en kaffe med grädde men koppen kom utrustad med en stor klubba full med len, mörk choklad och vem är jag att klaga? När man är insnöad och bilen kastar snöbollar på dig klockan sju på morgonen och varje tur utomhus känns som en polarexpedition, då förtjänar alla en kaffe med extra mycket choklad.

    Tycker ni inte?

    Vardagsliv

    Vinterlyx

    Titta vad maken kom hem med här om dagen! En flaska badskum från Rituals. Jag är ju smått badberoende och att få krypa ned i ett varmt bad under en kylig vinterdag, kanske med en bra bok, är lyx för mig.

    Denna doftar helt underbart av blommor och söt frukt och nu, när vintern stormar utanför fönstret, längtar jag efter att få krypa ned bland bubblorna och drömma mig bort ett litet tag.

    Är ni också nästintill insnöade denna frostiga tisdag?

    Vardagsliv

    Brunch på Grand Hotel

    I lördags firade vi som sagt lite årsdag, mannen och jag, och bokade in oss på Grand Hotel i Gävle och deras lördagsbrunch. Det var en vacker lördag, ljus och fin och lugn och från himlen föll stora julaftonsflingor. Och på Grand Hotel var det vackert som vanligt. Ni ser ju fönstren och ljuset? Där kunde vi sitta i timmar och bara se ut över vattnet och snön som yrde. 

    Hej hej!

    Maten då? Underbar. Där fanns både kalla och varma rätter och sött och syrligt och allt däremellan. Det var medelhavstema och jag högg in på oliver och meloner, lax och avokado. Det var en härlig färgexplosion i alla regnbågens färger – En stark kontrast mot världen utanför som snön för dagen svepte in i ett vitt duntäcke. 

    Ni ser de små västerbottenpajerna? Helt ljuvliga. Sedan fanns det pizza också, och små vegetariska zucchinibollar som inte gick av för hackor. 

    Vi avslutade med efterrättsbordet, och där fanns det både creme brulée och tiramisu, ost och bärshots och fikonmarmelad och choklad. Vi satt där länge och njöt av maten och sällskapet och en helt perfekt lördag i lugnets tecken. Sedan promenerade vi vidare och utanför ven vindarna och fick oss att dra kapporna tätare om oss.

    Och så firades en årsdag med den finaste jag vet.

    Kärlek

    Årsdag

    I går firade vi årsdag, jag och mannen jag har turen att få kalla min, och den där dagen för så många år sedan nu är fortfarande en av de allra bästa i mitt liv. Dagen då han kom med sin lila skjorta och blåa jeans och åt paj med vaniljsås med mig på ett litet kafé, med nervositetsdarriga händer och fjärilsfladder i magen.

    Universum ville oss väl den där torsdagen i februari. Av alla vägar vi kunde ha tagit, av alla steg vi kunde ha gått, valde vi just den stig som förde oss samman. För i ett parallellt universum sökte jag det där jobbet i England och mannen valde att inte stanna i Gävle och vi söker fortfarande i folksamlingar efter de där ögonen som säger dig att du har kommit hem.

    Men här, i detta universum, vaknar jag bredvid honom i varma lakan och jag söker hans hand och möter hans blick och jag vet, bara vet

    jag hittade hem den där dagen i februari för så många år sedan. 

     

     

    Resor

    En sista dag i Orbaden

    Ja, det blev ju dag två i Orbaden också och åtminstone halva sällskapet vara rörande överens om att frukosten är det bästa med en hotellvistelse. Det är något alldeles särskilt med att bara kunna hasa sig upp ur sängen, gnugga sömnen ur ögonen, sätta sig vid ett dukat bord och sedan välja mellan tre sorters juice och fem olika ostar och nybakat bröd direkt från ugnen.



    Resten av förmiddagen satt vi här i värmen, medan bubblorna studsade omkring oss och snön dansade i luften. Vi kunde sluta ögonen för en stund och vara precis där vi var, och inte på det där mötet nästa vecka eller i mataffären eller vad-det-nu-är-vi-har-planerat om tre veckor utan precis här och nu.

    Lycka.

    Sedan blev det lunch och apelsinklyftor och mer badande innan vi lämnade Orbaden för denna gång, tacksamma för en helg i lugnets tecknet med fina vänner och allt det där som gör att själen får landa lite,

    landa i här och nu.

    Vardagsliv

    Förkylningar och morotskaka

    Godmorgon!

    Här har veckan hunnit bli onsdag och mitt bröst börjar äntligen kännas lite lättare efter den där förkylningen som kom som ett yrväder och invaderade hemmet förra veckan. Jag har hostat och rosslat och låtit som en mindre charmig version av Charlie här nedanför.

    Men hörrni, det är onsdag och jag ser fram emot dagens slut för då ska jag möta upp mamma för en fika på stan – jag är nästan säker på att jag läste någonstans att morotskaka och te botar förkylningar. Särskilt morotskaka med mycket glasyr.

    Hur mår ni? Har ni klarat er från förkylningar och andra krämpor?

    Vardagsliv

    Blombuketten

    Har ni också märkt det? Att ljuset dröjer sig kvar lite längre nu? Det går inte från duvgrått till becksvart på några minuter utan stannar kvar, tvekar lite, innan det lämnar över för natten, som ett avsked ingen egentligen vill ta.

    Den vackra blombuketten från maken dröjer sig också kvar. Ser ni? Den röda rosen har fått lämna men liljorna har tagit över nu och pryder buketten tillsammans med eukalyptus och vita rosor. Tack vara det får vi njuta lite extra av den ljuvliga blomdoften som dröjer sig kvar i rummet likt det sista skymningsljuset en senvinterdag i februari.

    Avsked är svårt även för den.

    Resor

    En fredagskväll i Orbaden

    Vilken fredagskväll vi fick! När vi sammanstrålade i Orbaden hade mörkret började sänka sig över orten och minusgraderna fick snömassorna att glittra. Vi skålade i Prosecco och sjönk ned i utomhuspoolen och det är en alldeles speciell känsla, att ligga där i värmen och se ut över en istäckt Ljusnan, känna hur orostyngda muskler sakta börjar mjukas upp samtidigt som lätta snöflingor faller i håret och kylan får kinderna att rodna, det enda ljud som hörs det lätt porlande vattnet.

    Det, det är avslappning.

    Vi åt god mat också. Pilgrimsmussla och torskrygg och choklad i massor från dessertbordet. Jag dör så gott.

     

    Fredagen hade börjat gå mot lördag men vi gick tillbaka till stugan och avslutade natten med kortspel. Tobias gjorde ett tappert försök att lära oss ett nytt spel, men vi var lätt rusiga av Prosecco och bastubad och matkoma och framgången var tveksam. Jag lärde mig spelet när jag fyra, skrek han tillslut och jag fick flashback till barndomen när jag och kompisen skapade nya kortspel och ingen riktigt visste vad det handlade om och reglerna var konstant föränderliga.

    Nåja, vi må vara urusla på kortspel men kvällen, den var fin.

    Vardagsliv

    Redo för Orbaden

    Det är fredag  och i dag reser vi till Orbaden. Hela gårdagskvällen gick åt att packa väskor och hänga tvätt och bära matkassar från affären. Sedan var vi så trötta att vi däckade på soffan, precis som Leia här.

    Men det är fredag, vänner, och om några timmar ska vi sammanstråla med gänget och sedan bär det av. Till hett vatten som får tina upp frusna leder och de där vansinnigt goda desserterna. Jag har inte ätit choklad på snart två månader men i kväll ska jag tokfrossa må ni tro.

    Än så länge är det bara fredagmorgon men nästa gång vi hörs är det från Hälsingland.

    Ha det gott så länge.

    Vardagsliv

    Tulpaner, kyla och packning

    God morgon! Hur har ni det? Fryser ni? Det gör nämligen vi. Det var svinkallt i morse, så kallt att bilens dörrar var fastfrusna och jag kände mig som en riktig biltjuv där jag stod och försökte ta mig in med något som nog får benämnas som våld. Och på köksbordet står de vita tulpanerna och viskar om vår och värme.

    Näppeligen!

    Annars då? Jo, vi ska packa för i morgon är det äntligen fredag och då åker vi till Orbaden med ett gäng vänner. Två dagar av varmt vatten, god mat, fina människor och deras himmelska dessertbord. Så efterlängtat.

    Men först ska vi ta oss igenom denna torsdag med tvätt och packning och möten och storhandling.

    Men efter det;

    Njutning.

error: