Follow:
    Årskrönikor

    Året var 2013 – Del 1

    Vintern hade varit lång, kall och snörik och fortsatte så även in i januari. För Pär och mig var det en månad av positivitet och värme, minusgraderna till trots. Det var nämligen då Pär startade sitt nya arbete som systemutvecklare för CGI. Jag var stolt och glad över att han så kort tid efter sin examen hade fått ett bra arbete som förhoppningsvis skulle leda till en tillsvidareanställning i juli. Det var även en månad av en viss grad av stress. Att gå från att ha varit student i tre år till att heltidsarbeta inom ett kvalificerat yrke var en stor omställning och det tog ett tag innan rutinerna föll på plats. I slutet på januari unnande vi oss även en ny, efterlängtad soffa. Det var härligt att känna att man kunde bjuda hem familj och vänner utan att det genast blev brist på plats. Under årets första månad fick vi en även en trevlig dag tillsammans med Anna-Karin, Patrik, Ronja och Peter, där vi åkte långfärdsskridskor på Storsjön och grillade korv.

    Den 23:e februari är och kommer alltid att vara en speciell dag för mig. Det var nämligen då Pär och jag träffades första gången, en tidig torsdagseftermiddag 2012 där temperaturen hade krupit under nollstrecket och löpsedlarna pryddes av nyheten om Prinsessan Estelles födelse. Vi firade vår årsdag med champagnefrukost på sängen och begav oss sedan iväg till det som har kommit att bli vårt speciella ställe, dit vi åker när vi vill ladda batterierna och få tid för oss själva. På kvällen tog vi en promenad ned till stan och åt en god middag på Helt Enkelt. Under februari var jag även bjuden på tjejkväll hos Martina där vi bland annat fick en riktigt fin pannacotta till efterrätt.

    Våren lyste fortfarande med sin frånvaro när vi gick in i mars månad där vi firade min kära pappa som fyllde 60 år med presenter och tårta. Pär reste även iväg till Dubai med jobbet och Emma och jag passade på att ha en tjejhelg här i Gävle. I slutet av mars var det mammas tur att resa bort tillsammans med min mormor och Pär och jag började vår månad som hundvakter åt Viktor och Leia. Knappt ett dygn hade förflutit innan Leia började löpa och kaoset var ett faktum. På 60 kvadrat trängdes två vuxna, en ylande, desperat hanhund samt en löptik som gillade att retas med den ylande, desperate hanhunden. Allt eftersom tiden gick lyckades vi dock hitta strategier för att få det att fungera och gamla rutiner fick snabbt ge plats åt nya. Hundarna var vana vid att sova i sängen men vi insåg direkt att detta aldrig skulle fungera och vi började således vänja dem vid att sova på golvet, åtskilda. Min mosters familj ställde även upp mycket och gav oss avlastning när de kunde, och pappa och André tog hand om Viktor på helgerna.

    Vintern hade varit lång men i april började den äntligen ge vika åt vår och värme. Livet kretsade mycket kring rutiner den här månaden, och vi brukade skämta om att vi våra liv var byggda kring fyratimmarsperioder, då vi gick ut på promenad med hundarna omkring var fjärde timme. Trots att det ibland var mycket jobb att ha hundarna tillsammans när Leia löpte hade vi även många fina stunder där vi promenderade tillsammans i vackra boulognersskogen, och vi hittade också tid att äta middag på Mezopotamya och gå på bio med Anna-Karin, Patrik, Ronja, Peter och Cecilia. I slutet på april kom mamma och mormor tillbaka igen och av en lite smått irriterande slump slutade Leia löpa ungefär samtidigt.

    Maj var början på en helt fantastiskt fin sommar och vi firade den glada nyheten att Pär hade fått en tillsvidareanställning på CGI med tårta och fika. Vi reste även till Tellberg tillsammans med Pärs familj och släkt där vi blev bjudna på lunch på Villa Långbers. När Pärs mormor Maj-Britt var i livet åt familjen ute på olika restauranger kring Leksandstrakten på hennes födelsedag och i år valde de att äta på Villa Långbers för att hedra hennes minne. Pärs moster och hennes man hade även kommit dit från Stockholm och det var trevligt att få träffa dem och dela dagen med familjen. Under maj tog Pär och jag även en tur till Engeltofta och såg André gå på bal med Felicia och vi hade också flera trevliga kvällar tillsammans med våra vänner.

    Juni var för mig en månad där jag tack vare min sambo fick möjligheten att ta en hobby till en helt ny nivå, men vi började månaden med en resa till min barndoms Östervåla, där jag tillbringade många somrar tillsammans med mina morföräldrar. Vi hälsade på min kusin, hennes sambo och deras nyfödde son Isak och det var roligt att få visa Östervåla för Pär. Den 16:e juni fyllde jag 28 år och jag blev väckt av en strålande sol och min sambo som kom in med två paket med papper från Toys R Us. Jag minns inte om jag trodde att innehållet faktiskt var från leksaksaffären, men däremot minns jag hur oerhört glad och förvånad jag blev när öppnande paketen och såg kameran som jag hade fått av Pär och objektivet från mina svärföräldrar. Jag har alltid älskat att fotografera, och dokumentera i allmänhet, men mobilkameror och digitalkameror har vissa begränsningar. Systemkameran var en underbar gåva som jag än i dag är tacksam för, och det är en härlig känsla att ha en hobby som man kan utvecklas inom. Resten av morgonen var jag bortblåst i en annan värld som endast bestod av kameran och tack och lov hade jag bakat det mesta av bjudfikat redan dagen innan för annars hade våra gäster varit tvungna att fika på luft. Pär lyckades dock övertyga mig om fördelen av att vara påklädd när gästerna kommer och vi fick en trevlig eftermiddag tillsammans med släkten och Pärs familj. Kvällen innan hade vi även bjudit våra vänner André, Nicole, Anna, Martina och Oliva på födelsedagsbuffé. I juni firade vi även midsommar och grillade tillsammans med min familj och tillbringade sedan kvällen hos Martina och Valle tillsammans med Nicole, Olivia, Oscar och Anna. Vi köpte också en ny grill och Patrik och Anna-Karin kom hit på grillfest. Grillen var undermålig men sällskapet och sommarkvällen desto trevligare och varmare. I slutet på månaden åkte Pär, jag, mamma, pappa, André, Felicia och mormor ut till AxmarBrygga då pappa ville bjuda oss alla på middag till ära av hans 60-årsdag tidigare under våren. Maten som serverades där var bland det godaste jag har ätit i Gävle någonsin och jag kan verkligen rekommendera restaurangen till speciella tillfällen.

    Juni får avrunda första delen av denna tillbakablick och om några dagar hoppas jag kunna dela med mig av del 2, som kommer att avhandla semestern till Grekland som skulle bli men aldrig blev, jobbångest, en glad överraskning, sjukhusvistelser och en av de vackraste dagarna i mitt vuxna liv.

    Familj & Vänner, Jul

    Gott Nytt År

    Hur kan en månad passera så fort förbi? Alldeles nyligen var det första advent och i förrgår firade vi nyår tillsammans med Patrik och Anna-Karin. Kvällen var mycket trevlig där Pär och jag bjöd på trerättersmiddag med vin samt en överraskning i form av en chokladfontän med fruktspett. Fontänen var en present från Pärs föräldrar och vi tyckte att nyår var ett lämpligt tillfälle att prova den. Den hade en lite hög ljudnivå och ett halvt kilo choklad i flytande form var alldeles för mycket för enbart fyra personer, men det var samtidigt ett roligt inslag på nyårsfesten och någonting som vi gärna använder igen om sällskapet är lite större. Till förätt bjöd vi på Chévre Chaud och huvudrätten bestod av en tre pajer: Broccoli- och ädelostpaj, västerbottenpaj samt en tacopaj. Paj är kanske inte det man i första hand associerar till en nyårsmiddag men med en vegetarian och en glutenallergiker i sällskapet var det en praktisk lösning som dessutom verkade populär. Till dessert hade vi lagat chokladmousse på mörk och vit choklad toppad med hallon.

    Kvällen var lugn och i ett litet mindre sällskap får man mycket tid att verkligen umgås och prata med varandra, vilket var uppskattat. Timmarna flög förbi och helt plötsligt var klockan halv tolv och vi begav oss ned till ån där vi skålade in det nya året tillsammans och tittade på fyrverkerier. Vi gick sedan tillbaka till vår lägenhet där vi umgicks ytterliga några timmar innan Patrik och Anna-Karin åkte hem vid tvåtiden. En lyckad kväll!

    Önskar alla ett Gott Nytt År, med god hälsa, lycka och vänskap.

    Familj & Vänner, Jul

    I juletid

    Vintern har alltid varit min favoritårstid. Jag älskar julstöket och julbaket, dekorationerna, ljusen och musiken. December är förvisso inte slut ännu men har hittills varit både underbar och ledsam. Underbar för att Pär och jag verkligen har gjort det mesta av månaden och njutit av vinterstämningen tillsammans. Vi har julbakat och lyssnat på jullåtar, druckit glögg, pyntat och haft julfilmsmaraton. Ledsam för att Viktors hälsa har börjat vackla lite. I slutet på november fick han diagnosen Vestibulärt syndrom, vilket påverkar och försämrar balansen hos hundar. Han kämpar dock på och har fortfarande mycket energi. Vi ska göra allt för att han ska bli helt återställd igen, och prognosen är god.

    Julafton tillbringades med Pär tillsammans med mina föräldrar, min bror och den närmaste släkten, där vi blev bortskämda med god mat och fina klappar. Jag är så tacksam över att ha så många härliga människor i min närhet och särskilt tacksam är jag över att vi fick ha vår älskade Viktor hos oss ännu en jul.

    Så denna jul har gått i tacksamhetens tecken, för hur mycket jag än älskar julen smärtar det mig att det tyvärr finns många människor som inte har någon att dela denna familjehögtid med, som inte kan äta sig mätta eller har tak över huvudet. Vi är lyckligt lottade och det är någonting som jag alltid försöker minnas.

    Önskar alla en God Fortsättning.

    Pärs Janssons frestelse blev mycket populär
    Pär och Nike spanar efter tomten 
     
    Familj & Vänner, Jul

    Julbord

    Pär och jag åkte under helgen upp till Borlänge tillsammans med mina föräldrar och min mormor för att hälsa på Pärs familj. Mina fina svärföräldrar hade dukat upp ett underbart, hemlagat julbord och vi fick en trevlig dag tillsammans, där vi samtidigt passade på att ta en titt på det nyöppnade IKEA-varuhuset. Stort, fräscht och med ett bättre utbud än IKEA Valbo, blev omdömet.
    Allmänt

    Välkommen!

    Nu när 2013 i rask takt går mot sitt slut tänkte jag försöka komma igång med bloggandet igen. Det nya året som hägrar framför oss har alla förutsättningar för att bli ett spännande, utmanande och glädjefyllt år, och här i bloggen hoppas jag kunna dela med mig av min vardag och de stunder och ögonblick som väntar, i såväl text- som bildform.

    I första hand startade jag bloggen för min egen skull. Dagarna passerar fort förbi och att kunna blicka tillbaka i tiden genom skrift och foto är för mig ovärderligt. Jag skrev dagbok under min uppväxt och har den senaste tiden känt ett behov av att återuppta den vanan. Det är även roligt att kunna dela med mig av min vardag till mina nära och kära, särskilt de som bor utanför Gävle. En enligt mig stor fördel med sociala nätverk är att vi tillåts vara närvarande i varandras liv, även om det går lång tid mellan gångerna vi ses eller talas vid.

    Vad framtiden bär med sig vet egentligen bara morgondagen, men jag hoppas att ni vill följa med på resan.

error: