Follow:
    Bröllop, Familj & Vänner

    Möhippa

    Som jag skrev tidigare blev helgen den 6-9 juni lite speciell. Jag hade ju planerat in ett födelsedagsfirande för Pär på fredagen utan att han visste om det och utan att jag visste om det var det en möhippa planerad för mig dagen efter. Nicole, Anna och Olivia, som var de enda som visste om båda händelserna, måste ha tyckt att det var lite komiskt.

    Jag hade fått höra av Pär att hans föräldrar skulle titta förbi på lördagen. De hade vägarna förbi och ville prata lite om bröllopet, fick jag veta. Det var tänkt att vi skulle gå ut och äta men på morgonen bestämdes det att vi skulle ta en fika hemma istället så Pär bad mig följa med och köpa lite fikabröd. Såhär i efterhand borde kanske varningssignalerna ha gått igång men det var ju ingenting man satt och analyserade då. När vi kom ned på stan ser jag Lina ståendes utanför Åhlens och vi går såklart fram och börjar prata. Helt plötsligt känner jag att någon sätter sina händer framför mina ögon och då faller poletten ned. Möhippa! Det var riktigt smart att ha möhippan så relativt långt ifrån bröllopet. Det där hade förmodligen inte fungerat veckan innan bröllopet men nu blev hela dagen en riktigt rolig överraskning.

    Anna, Emma och Lina står där helt plötsligt och jag ser hej till Pär och vi går till Boulogern där vi möter upp Nicole och Olivia. Allting känns fortfarande lite overkligt och borde jag inte vara och köpa fika just nu? Den där känslan försvinner efter ett tag och vi sätter och ned i gräset och äter en härlig picknick med kycklingsallad och bubbel och jag får sätta på mig en tiara och slöja.

    Vi hade en trevlig fika innan vi rörde oss mot stan och till Agaton Sax där jag fick en make-up och hårstyling. Jättetrevligt. Sedan gick vi återigen mot Boulogern där Linas syster Fanny fotograferade oss. Efter fotograferingen begav vi oss mot minigolfen där vi spelade en runda och där jag tillslut stod som vinnare.

    På kvällen blev det middag, tårta och bubbel hos Anna där jag bland annat fick dekorera en tårta med ögonbindel. Jag fick även rita ett porträtt av Pär, också med ögonbindel, och svara på frågor om honom. Någon konstnär är jag inte, haha, men jag lyckades desto bättre med frågorna.

    Min blivande make, i porträtt av mig
    För er kännedom: Det står Pär skrivet med glasyr på tårtan
     

    Vi började dra oss hem när klockan var runt halv 1 och Lina och Emma sov över hos oss. Pär hade förberett ett sista litet skoj för dagen då han hade riggat datorn på ett sätt som fick den att se helt förstörd ut. Jag var dock så trött och även lite berusad att jag tog en titt på den och sedan somnade.

    Nicole, Emma, Lina, Olivia och Anna – ni är alla underbara vänner och tack för en härlig möhippa! Det bästa med den var att jag fick chansen att umgås en hel dag med hela tjejgänget samlat. Nu för tiden är alla utspridda på olika platser i landet och det är sällan eller aldrig man får chansen att tillbringa en dag med alla sina närmaste vänner. Ofta är det någon eller några som fattas. Jag har exempelvis haft en nära vänskap med Lina och Emma under många år men jag har aldrig umgått tillsammans med dem båda någon gång, förrän under möhippan. Det är helt klart ett minne jag kommer att bevara länge.

    Familj & Vänner

    Trettioårsfirande

    Jag har varit lite dålig på att skriva den senaste tiden men jag får skylla på att det är mycket som händer just nu. Helgen den 6-9:e juni blev verkligen en lite speciell helg. Pär fyller ju trettio år den 13:e juli men eftersom vi gifter oss den 12:e kommer nog hans födelsedag av naturliga skäl att hamna i skymundan. Detta kändes inte helt okej så jag bestämde mig för att ha en överraskningsfest för honom med några av hans närmaste vänner den 6:e juni istället, så att han fick bli firad ordentligt.

    Pär hade fått höra att jag skulle hämta hem min bröllopsklänning på fredagen och att Nicole sedan skulle titta över för att agera smakråd och hjälpa till med accessoarer. Pär skulle åka iväg och tvätta bilen ett tag så att vi fick kunde prova utan att han riskerade att se den. Jag åkte iväg och ”hämtade brudklänningen” och bad Pär gå in i badrummet så att han inte såg den. Det jag egentligen bar in var kassar med mat för tio personer och en födelsedagstårta. Sedan åkte han iväg för biltvätt och jag hade ungefär en timme på mig att göra klart allting, vilket var ganska rejält stressigt.

    Nicole, Olivia, Anna, Patrik, Anna-Karin, Ronja och Peter kom och hjälpte mig och det gick lite fortare. Strax innan Pär kom ställde vi oss i hallen, laddade med en flaska som skulle regna lite lätt konfetti (trodde jag). Pär kom in och för ett kort ögonblick blev det en konstig tystnad där han tittade på oss och vi tittade på honom och ingen sa någonting. Sedan skrek alla grattis och Anna sköt iväg konfettin, vilket avlossades med ett högt bang och ungefär ett halv kilo konfetti regnade ut på Pär, fastnade i lampan i taket och fanns över hela golvet.

    Jag tror att Pär fick en trevlig kväll. Det blev mycket prat, fikande, mat och presentöppning och ja, såhär en månad senare hittar vi fortfarande konfetti när vi städar.

    Grattis i förskott älskling. 

    Kärlek, Kultur

    Date Night

    I går var Pär och jag ute på dejt. Vi var på bio och såg Maleficent, en ganska bra film som kändes lite som en blandning mellan Avatar och Johnny Depp-versionen av Alice i Underlandet. Vi gick sedan och åt på en av Gävles nyöppnade restauranger, Namaste, en indisk restaurang. Pär provade Chicken Tandoori Sizzler och jag Tikka Butter Masala med naanbröd. Gävle och indisk mat har historiskt sett inte riktigt varit en bra kombination. Många restauranger har fått stänga ned och vi hade därför inte så höga förhoppningar. Vi blev dock positivt överraskade då maten var jättegod och vi kommer definitivt att äta där igen.

    På Emma och Jens bröllop förra veckan.

    Familj & Vänner, Resor

    Emma och Jens

    Den 24:e maj gifte sig Emma och Jens i Sollentuna. Det var ett fint brudpar som sa ja till varandra under vad som senare kanske kommer visa sig ha varit en av sommarens varmaste dagar. Emma var strålande vacker och jag är så glad över att hon har hittat kärleken i livet och önskar dem båda lycka och glädje i framtiden. Nedan kommer en liten bildbomb på deras dag.

    Brudparet efter vigseln

     

    Familj & Vänner

    Vänskap

    På lördag är det dags för Emma och Jens bröllop i Stockholm. Emma är en fantastisk fin och godhjärtad människa och jag är så glad för hennes skull. Vi har känt varandra sedan vi var sexton år gamla och det ska bli otroligt roligt att tretton år senare få stå här, fortfarande som goda vänner, och vara del av deras dag.

    Jag tar inte vänskap för givet. Jag tror att vi alla har varit med om vänskaper som av någon anledning inte har hållit, eller helt enkelt runnit ut i sanden för att man växer ifrån varandra. Att ha en vänskap som överlever tid, avstånd och förändringar är verkligen speciellt och någonting som jag värdesätter högt.

    Jag önskar dem all lycka till inför lördagen. Vi tvivlar dock inte på att dagen kommer att bli fantastisk.

    Familj & Vänner

    Överraskningsfest för Olivia

    I lördags var vi på överraskningsfest för Olivia som fyller 21 år i slutet på maj. I tron att hon skulle på middag med Oscar blev födelsedagsbarnet upplurad till Anna, där det var föreberett med mat, tårta, ljus, ballonger och gäster. Jag tror att Olivia blev rejält överraskad och nöjd med sin fest. Vi tillbringade kvällen med att prata, skratta och spela geni.

    Tårtan förbereds med brinnande ljus. 

    Kvällens citat: ”Jag stod och pratade med honom och sedan blev det suddigt och jag vet inte ens om jag sa hej då”. Vissa hade en jobbig kväll även utan alkohol.

    På söndagen var Pär och jag på lägenhetsvisning på Söder. En trea som var jättefin men trots att den på ytan var ganska stor kändes den trängre än lägenheten vi har nu. Efter visningen var vi till Forsby och hälsade på mina föräldrar och mormor. Pär passade på att tvätta bilen och vi blev bjudna på grillat och sommarens första rabarberpaj. 

    Veckorna går snabbt nu. Det är bara sju helger kvar till bröllopet och många av dessa är uppbokade. Nästa helg är vi mer eller mindre borta fredag till söndag då vi ska till Sandviken och hälsa på vänner på fredagen, på lördagen åker vi Stockholm på bröllop och på söndag är vi bortbjudna på middag. 

    Vardagsglimtar

    Sommarsol och lägenhetsvisning

    I morgon är det fredag igen. Veckorna går fort och snart är det juni, den första sommarmånaden men lite ironiskt även månaden då vi börjar gå mot mörkare tider igen. Just nu ser jag fram emot en förhoppningsvis varm och lång sommar, men jag har även börjat längta lite efter vintern. Varm choklad, stora snöflingor, tända ljus, stickade tröjor, doften av glögg och pepparkakor, tonerna av julmusik och att ta hem en julgran tillsammans med Pär samtidigt som vi återigen undrar om den verkligen kommer att få plats i bilen. Men där är vi inte än (tack och lov, tänker ni säkert).

    Till helgen ska det uppenbarligen bli toppenväder så vi ska passa på att vara ute lite. Vi ska även gå på en lägenhetssvisning vilket ska bli intressant. Jag är dock lite irriterad då jag misstänker att de har satt ett lockpris för att trigga igång en budgivning. Vi får se var det slutar.

    Bröllop

    Pärlica Holtelin

    Jag har velat hålla en positiv ton här i bloggen men nu känner att jag vill skriva av mig lite eftersom jag är lite trött på jantelagen här i Sverige och att det är så otroligt besvärligt när någon råkar sticka ut från mängden. Jag har aldrig upplevt den typen av attityd så tydligt som jag gör här i Sverige. I andra länder, England till exempel, var det mycket mer accepterat att människor gick sin egen väg, gjorde sina egna val, än vad jag upplever här hemma. Här ska det tyckas och tänkas, man ska passa in, inte sticka ut för mycket men inte heller vara för osynlig. Lite lagom av allt helt enkelt. Vi har så mycket som är fantastiskt här, men just detta kan vi nog jobba lite på, inklusive jag själv som säkert också faller in i det här ibland.

    Men för att börja från början: Att planera bröllopet tillsammans har inte varit särskilt svårt. Vi har varit överens om mycket och det vi inte har varit överens om har vi kunnat diskutera oss fram till ganska enkelt och fort. Det är egentligen bara en sak vi inte har kunnat bestämma oss om än: Vad vi ska heta efter giftemålet.

    Jag tycker att traditionen som säger att kvinnan per automatik ska välja bort sitt namn för att anta mannens känns lite förlegad och Pär känner att motsatsen, att han ska välja bort sitt namn för att ta mitt, också kändes konstigt. Det är säkert rätt beslut för många andra av många olika anledningar men för oss kändes det inte som rätt lösning. Vi ville att det skulle vara ett aktivt och gemensamt beslut som bygger på att båda ses som jämlikar. Därför har vi tittat på andra alternativ under en tid nu. Ett alternativ vi har varit inne på är att helt enkelt behålla våra respektive namn även efter giftemålet. Det skulle varken göra oss mindre gifta eller mindre en familj. Någonstans långt där inne känner vi dock att det ändå skulle vara trevligt att heta samma namn och vi har därför valt bort detta alternativ.

    Ett annat alternativ har varit att leta fram ett gammalt släktnamn och ta tillbaka detta, om våra föräldrar känner att det är okej. Vi gillar båda denna idé och det känns fint att ett namn som annars skulle ha försvunnit bland sidorna i släktböckerna då skulle få nytt liv igen. Vi leker fortfarande med den här tanken och har två namn som vi skulle kunna tänka oss: Wagenius eller Boholm.

    Det sista alternativet är vi börjar om från en helt ny kula och skapar oss ett eget efternamn. Det är dock denna idé som oändligt många har oändligt mycket problem med, för att knyta an till början på det här inlägget. Vi har frågat runt lite, mest på Internet, och har fått höra allt från ”Vad fina i kanten ni ska vara då” till ”Varför vill ni stöta bort era familjer?” och min favorit: ”Duger det inte med ett gammalt hederligt svenskt namn kan ni flytta härifrån”. Vi gör det inte för att vara ”fina i kanten” eller ”unika”. Efternamnet är något vi kommer att bära med oss för resten av livet, varje dag, och istället för att göra något av automatik eller tradition har vi suttit ned och funderat lite mer. Det är enda skillnaden. Vi förstår att många familjer säkert tycker att det är roligt om man för ett efternamn vidare, men på det här sättet kan man istället starta en ny tradition, ta ett nytt avstamp tillsammans. Det är inte helt fel det heller. Det viktigaste är ändå att man som familj och släkt har en bra relation till varandra, att man kan umgås och ha det trevligt tillsammans, inte huruvida man heter samma sak eller för något vidare eller inte.

    Dessutom är det roligt med att fundera på ett nytt namn tillsammans. Skatteverket har en funktion där man automatiskt kan slumpa fram ett efternamn som inte redan är taget. Vad de tyckte att vi skulle heta? Pär och Angelica Flemhög. Vi skrattade oss fördärvade.

    Vi alla våra anledningar till olika beslut i livet. Vi förstår att kvinnor tar sina mäns namn, och att män tar sina kvinnors namn. Av tradition, av enkelhet, att man gillar sin respektives namn och allt däremellan. Vi förstår inte varför vårt beslut att eventuellt göra något lite annorlunda upprör eller irriterar så mycket, och att det upprör så många som inte ens känner oss. Nog måste det finnas viktigare saker att lägga energi på? Samhället skulle förmodligen bli mycket trevligare om vi försökte förstå varandras olikheter, eller åtminstone acceptera dem, än uppröra eller förlöjliga oss över dem.

    I slutändan kommer det nog att bli toppen. Blir det inte Familjen Flemhög får vi kollektivt döpa om oss till Pärlica Holtelin.

    I dag skickades hindersprövningen in.
    Familj & Vänner, Kultur

    Eurovision

    I går kväll kom Nicole, Anna, Oscar och Olivia hit för att äta lite gott och se på Eurovision Song Contest. Vi gjorde en liten blandning med grönsaksstavar, dipper, godis, snittar, ost, kex och quesadillas. Det sistnämnda kommer vi nog att göra fler gånger. Det var jättegott att äta som plockmat tillsammans med lite guacamole.

    Jättetrevlig kväll med dem som vanligt, men tyvärr vann inte Sverige som många hade trott och vi var alla upprörda. Vissa mer än andra. Med vissa menar jag Anna.

    Skämt åsido tyckte jag faktiskt att det var klasskillnad på Sverige i jämförelse med de flesta andra bidragen, även om jag kanske är lite partisk. Sanna är en otroligt kompetent sångerska, låten är välskriven och hela numret var proffsigt och felfritt framfört. Själv upplevde jag i början att låten krävde någon lyssning innan den verkligen fastnade och det var kanske det vi föll på, vem vet.

    Förövrigt gillade jag verkligen de där små introduktionsfilmerna de visade innan bidragen. De brukar vara lite småtråkiga men den här gången hade de faktiskt lyckats.

    Slutligen tyckte jag att det var lite ironiskt att ett bidrag vann och blev hyllad för sin tro på öppenhet och allas lika värde, samtidigt som två unga tjejer blev utbuade på grund av att de råkade komma från Ryssland. Öppenhet kan bara skapas om man visar tolerans och respekt mot alla, även de man inte är överens med. Man kan tycka vad man vill om Ryssland, men det är viktigt att ilskan riktas mot rätt mål och personer. De där två tjejerna, vars medverkan i tävlingen säkert var en höjdpunkt i deras liv, var inte rätt personer.

    Mat & Bak, Vardagsglimtar

    Keep Calm and Curry On

    Några dagar denna vecka har Gävle haft besök av en internationell matmarknad. Pär och jag har varit där flera gånger och det känns jätteroligt att det är lite liv och rörelse på torget. Det blir lite karneval- och folkfeststämning över det. Under de här dagarna har vi ätit spansk paella, fransk dijonkyckling, italiensk Irish Cream-choklad, polska piroger, ungersk langos och engelsk fudge. Inte allt på samma gång, dock…

    Det har varit mycket folk där, trots dåligt väder, och det var lite svårt att ta vettiga bilder men nedan följer en liten bildbomb på en bråkdel av stånden. Jag hoppas att de återvänder nästa år då det var ett trevligt inslag här på torget.

    Mitt favoritstånd: Den italienska chokladen.

error: