Follow:
    Bröllop

    Pärlica Holtelin

    Jag har velat hålla en positiv ton här i bloggen men nu känner att jag vill skriva av mig lite eftersom jag är lite trött på jantelagen här i Sverige och att det är så otroligt besvärligt när någon råkar sticka ut från mängden. Jag har aldrig upplevt den typen av attityd så tydligt som jag gör här i Sverige. I andra länder, England till exempel, var det mycket mer accepterat att människor gick sin egen väg, gjorde sina egna val, än vad jag upplever här hemma. Här ska det tyckas och tänkas, man ska passa in, inte sticka ut för mycket men inte heller vara för osynlig. Lite lagom av allt helt enkelt. Vi har så mycket som är fantastiskt här, men just detta kan vi nog jobba lite på, inklusive jag själv som säkert också faller in i det här ibland.

    Men för att börja från början: Att planera bröllopet tillsammans har inte varit särskilt svårt. Vi har varit överens om mycket och det vi inte har varit överens om har vi kunnat diskutera oss fram till ganska enkelt och fort. Det är egentligen bara en sak vi inte har kunnat bestämma oss om än: Vad vi ska heta efter giftemålet.

    Jag tycker att traditionen som säger att kvinnan per automatik ska välja bort sitt namn för att anta mannens känns lite förlegad och Pär känner att motsatsen, att han ska välja bort sitt namn för att ta mitt, också kändes konstigt. Det är säkert rätt beslut för många andra av många olika anledningar men för oss kändes det inte som rätt lösning. Vi ville att det skulle vara ett aktivt och gemensamt beslut som bygger på att båda ses som jämlikar. Därför har vi tittat på andra alternativ under en tid nu. Ett alternativ vi har varit inne på är att helt enkelt behålla våra respektive namn även efter giftemålet. Det skulle varken göra oss mindre gifta eller mindre en familj. Någonstans långt där inne känner vi dock att det ändå skulle vara trevligt att heta samma namn och vi har därför valt bort detta alternativ.

    Ett annat alternativ har varit att leta fram ett gammalt släktnamn och ta tillbaka detta, om våra föräldrar känner att det är okej. Vi gillar båda denna idé och det känns fint att ett namn som annars skulle ha försvunnit bland sidorna i släktböckerna då skulle få nytt liv igen. Vi leker fortfarande med den här tanken och har två namn som vi skulle kunna tänka oss: Wagenius eller Boholm.

    Det sista alternativet är vi börjar om från en helt ny kula och skapar oss ett eget efternamn. Det är dock denna idé som oändligt många har oändligt mycket problem med, för att knyta an till början på det här inlägget. Vi har frågat runt lite, mest på Internet, och har fått höra allt från ”Vad fina i kanten ni ska vara då” till ”Varför vill ni stöta bort era familjer?” och min favorit: ”Duger det inte med ett gammalt hederligt svenskt namn kan ni flytta härifrån”. Vi gör det inte för att vara ”fina i kanten” eller ”unika”. Efternamnet är något vi kommer att bära med oss för resten av livet, varje dag, och istället för att göra något av automatik eller tradition har vi suttit ned och funderat lite mer. Det är enda skillnaden. Vi förstår att många familjer säkert tycker att det är roligt om man för ett efternamn vidare, men på det här sättet kan man istället starta en ny tradition, ta ett nytt avstamp tillsammans. Det är inte helt fel det heller. Det viktigaste är ändå att man som familj och släkt har en bra relation till varandra, att man kan umgås och ha det trevligt tillsammans, inte huruvida man heter samma sak eller för något vidare eller inte.

    Dessutom är det roligt med att fundera på ett nytt namn tillsammans. Skatteverket har en funktion där man automatiskt kan slumpa fram ett efternamn som inte redan är taget. Vad de tyckte att vi skulle heta? Pär och Angelica Flemhög. Vi skrattade oss fördärvade.

    Vi alla våra anledningar till olika beslut i livet. Vi förstår att kvinnor tar sina mäns namn, och att män tar sina kvinnors namn. Av tradition, av enkelhet, att man gillar sin respektives namn och allt däremellan. Vi förstår inte varför vårt beslut att eventuellt göra något lite annorlunda upprör eller irriterar så mycket, och att det upprör så många som inte ens känner oss. Nog måste det finnas viktigare saker att lägga energi på? Samhället skulle förmodligen bli mycket trevligare om vi försökte förstå varandras olikheter, eller åtminstone acceptera dem, än uppröra eller förlöjliga oss över dem.

    I slutändan kommer det nog att bli toppen. Blir det inte Familjen Flemhög får vi kollektivt döpa om oss till Pärlica Holtelin.

    I dag skickades hindersprövningen in.
    Familj & Vänner, Kultur

    Eurovision

    I går kväll kom Nicole, Anna, Oscar och Olivia hit för att äta lite gott och se på Eurovision Song Contest. Vi gjorde en liten blandning med grönsaksstavar, dipper, godis, snittar, ost, kex och quesadillas. Det sistnämnda kommer vi nog att göra fler gånger. Det var jättegott att äta som plockmat tillsammans med lite guacamole.

    Jättetrevlig kväll med dem som vanligt, men tyvärr vann inte Sverige som många hade trott och vi var alla upprörda. Vissa mer än andra. Med vissa menar jag Anna.

    Skämt åsido tyckte jag faktiskt att det var klasskillnad på Sverige i jämförelse med de flesta andra bidragen, även om jag kanske är lite partisk. Sanna är en otroligt kompetent sångerska, låten är välskriven och hela numret var proffsigt och felfritt framfört. Själv upplevde jag i början att låten krävde någon lyssning innan den verkligen fastnade och det var kanske det vi föll på, vem vet.

    Förövrigt gillade jag verkligen de där små introduktionsfilmerna de visade innan bidragen. De brukar vara lite småtråkiga men den här gången hade de faktiskt lyckats.

    Slutligen tyckte jag att det var lite ironiskt att ett bidrag vann och blev hyllad för sin tro på öppenhet och allas lika värde, samtidigt som två unga tjejer blev utbuade på grund av att de råkade komma från Ryssland. Öppenhet kan bara skapas om man visar tolerans och respekt mot alla, även de man inte är överens med. Man kan tycka vad man vill om Ryssland, men det är viktigt att ilskan riktas mot rätt mål och personer. De där två tjejerna, vars medverkan i tävlingen säkert var en höjdpunkt i deras liv, var inte rätt personer.

    Mat & Bak, Vardagsglimtar

    Keep Calm and Curry On

    Några dagar denna vecka har Gävle haft besök av en internationell matmarknad. Pär och jag har varit där flera gånger och det känns jätteroligt att det är lite liv och rörelse på torget. Det blir lite karneval- och folkfeststämning över det. Under de här dagarna har vi ätit spansk paella, fransk dijonkyckling, italiensk Irish Cream-choklad, polska piroger, ungersk langos och engelsk fudge. Inte allt på samma gång, dock…

    Det har varit mycket folk där, trots dåligt väder, och det var lite svårt att ta vettiga bilder men nedan följer en liten bildbomb på en bråkdel av stånden. Jag hoppas att de återvänder nästa år då det var ett trevligt inslag här på torget.

    Mitt favoritstånd: Den italienska chokladen.

    Bröllop

    64 dagar kvar

    Det börjar dra ihop sig och nu är det bara drygt två månader kvar till bröllopet. Vi har fått in alla svar från gästerna, med undantag från en familj som bett om lite uppskov för att de ska försöka hitta barnvakt, vilket är helt okej. Preliminärt blir vi 48 stycken till festen och några fler till kyrkan då vissa tar med sina barn dit.

    Nästa vecka ska vi skicka in hindersprövningen och i början av juni ska vi på möte med vår präst i Heliga Trefaldighet. I juni ska vi även träffa fotografen och gå igenom detaljerna med henne, vi ska till festlokalen för att dubbelkolla att allt det vi behöver finns där och både Pär och jag ska göra de sista provningarna av bröllopskläderna. Det är mycket men roligt och även lite nervöst.

    Mitt i all planering tror jag dock att det är viktigt att ha detta i bakhuvudet:

     Bildkälla

    Man kan planera mycket men i slutändan är bröllopet en dag i vårt liv tillsammans med de människor vi tycker om, inte en välregisserad Hollywoodfilm med statister. En av våra vänner jobbar med att planera bröllop och hon berättade om händelse där brudparet hade råkat få fel bröllopstårta leverarad till festen. Detta var naturligtvis tråkigt men de blev lovade att rätt tårta skulle komma inom en timme. Istället för att försöka se humorn i situationen började dock bruden storgråta och försvann från festen. Man kan inte alltid kontrollera alla situationer men man kan välja sin reaktion till det som inträffar.

    Mat & Bak

    Härliga helg

    Vi unnande oss en lyxfrukost i morse: Amerikanska pannkakor med jordgubbar och lönnsirap. Det är det bästa med helgerna; Inte frukostarna i sig, utan att man faktiskt har tid att göra sådant tillsammans. Inga jobb eller möten man ska iväg på, utan bara tid att göra vad vi vill.

    Det är bland det enda jag då och då kan sakna från tiden vi var studenter. All tid man faktiskt hade tillsammans, och framförallt flexibel tid. Man kunde stanna uppe och se en film sent på kvällen för att man hade möjlighet att lägga upp schemat som man själv önskade dagen efter. Det är dock en av få saker jag saknar. Jag trivdes i skolan, men jag skulle inte vilja gå tillbaka till studiemedel och trånga lägenheter.

    Familj & Vänner

    Solig helg

    Nu var det ett tag sedan jag skrev men det är mycket som händer just nu. I helgen hade vi besök av Åsa och Torbjörn och det var jättetrevligt att ha dem här och umgås lite. Vi åt cheesecake, pratade bröllop och blev uppläxade av en flicka i lågstadieåldern angående trafikregler. Så kan det gå när man råkar hamna i en fil menat enbart för bussar i ett bostadsområde. Pär var väldigt road av detta. Jag tror att hon kommer att växa upp och bli en sådan där pensionär som slår folk med sin käpp och jagar dem i rulatorn.

    Vi hann även med att sola lite i det fina vädret och fira min kusin Nike som för första gången fyllde tvåsiffrigt.

    Nu får jag önska er en riktigt trevlig Valborgsmässoafton och en skön Första maj. För oss blir det en lugn och skön kväll hemma då vi har Viktor och Leia här och vi kommer att helt hoppa över majbrasan i år. Istället blir det en god middag och en film.

    Familj & Vänner

    Hemlingby

    Det härliga sommarvädret som vi hade för några dagar sedan är åtminstone här i Gävle som bortblåst och utbytt mot någonting som mer känns som höst. Innan väderomslaget hann vi dock med några sköna turer i solen och tog bland annat med oss hundarna för en promenad på Hemlingbyberget.

    Någon tyckte att det var jätteroligt att rulla nedför backen i sanden.

    Sand i munnen. 

    Familj & Vänner

    En påskhälsning

    Påsken har varit härlig och tyvärr gått snabbt förbi. Lördag bjöd på riktigt fint väder och vi var ute och promenderade i solen, shoppade lite och åt en god sushilunch. Man fick nästan lite sommarkänsla när det var som allra varmast. Jag märkte dock av viruset då jag snabbt blev trött av att gå och var vid ett tillfälle tvungen att fråga Pär om vi inte kunde sätta oss ned och vila lite. En lite mindre rolig framtidsvision av mig själv som pensionär, med andra ord. Vi åkte sedan vidare till moster Maria där vi firade påskafton med familjen, minus mamma, mormor, Pärs familj och hundarna.

    På söndagen fick vi besök av Emma och Jens och vi passade på att fika och prata en del bröllop innan de reste hem igen. Pär och jag gick sedan och åt en sen lunch på Lilla Saigon. Normalt sett har de toppenluncher där med bra asiatisk mat och även sushi, men i går kändes den lite sämre. På kvällen hade vi tabberas på helgens mat och såg ”We Bought a Zoo”, en film med Matt Damon och Scarlett Johansson.

    Pär står just nu i köket och lagar omelett, bacon och te, och sedan ska vi för första gången detta år äta frukosten ute på balkongen. Sommaren känns nära nu.

     

     

     

     

     

    Kärlek

    Bra start på påsken

    I går var Pär i Stockholm hela dagen för att försöka ta certifikat för EPiServer 7. Inom IT-branschen väger certifikat tungt så det var ett viktigt test och trots att jag aldrig tvivlade på att han skulle kunna ta det, så är man ju ändå lite smånervös. På eftermiddagen fick jag det glada beskedet att han hade klarat testet och han är nu en av få på arbetsplatsen som är certfierad för EPiServer 7. Hans chef ringde upp honom efteråt, grattade och sa att han nu får visa vägen för de andra. Han är verkligen duktig och jag är så stolt över honom.

    Detta skulle självklart firas så jag skyndade att duka fram lite fika, tårta och blommor för att överraska honom med när han kom hem.

     Älskar Lush och deras härliga badprodukter. Butiken finns inte i Gävle men

    ibland när Pär har varit i Stockholm har han kommit hem med någon av deras bubbelbitar. 

    Vardagsglimtar

    Provresultat

    Fick hem resultaten från labbproverna för någon dag sedan och de visade brist på blodplättar, vilket i princip betyder att blodet har svårt att koagulera. Mitt prov låg på 125 där det normala bör ligga runt 160-230. Förhoppningsvis är detta bara en biverkning av viruset jag har haft och när jag tar om proverna om någon vecka håller vi tummarna för att de är bra igen. Jag känner mig lite nervös dock. Delar av hösten gick åt till medicinska utredningar och att oroa sig över undersökningar och vad de skulle visa, och det skulle vara så skönt att slippa allt detta och bara få känna att man är frisk. Så länge man får vara frisk är det få saker man inte klarar av.

    Nu ska jag dock lägga allt vad sjukdomar heter åt sidan för några dagar och njuta av påsken tillsammans med Pär, familj och vänner.

error: