Follow:
    Kultur

    Bokrean 2014

    Som bokmal är självklart den årliga bokrean ett roligt inslag i vardagen, även om den under de senaste åren har förlorat lite av sin forna glans. Bokhandlar som slår upp dörrarna med en smygpremiär vid midatt och köer som ringlar sig långa vid en tidig morgontimme, innan solen har gått upp och mörket fortfarande råder, känns som ett minne blott. De lokala bokhandlarna har fått ta ett steg åt sidan för nätbokhandlarna, och med tanke på internetifieringen i vårt samhälle är detta föga förvånande. Jag kan ibland sakna bokrean som den tidigare var, och det är synd att många fysiska bokhandlar finner sig tvungna att stänga ned, men samtidigt har allting sin tid och plats och traditioner måste utvecklas och förnyas för att kunna leva vidare.

    Samtidigt som jag saknar den forma bokrean måste jag erkänna att jag verkligen gillar nätbokhandlarna. De har onekligen öppnat upp nya dörrar med sina nästan gränslösa sortiment och möjligheten att få hem böcker från hela världen, samt alla användarvänliga funktioner där man med endast ett klick kan hitta böcker i samma genre, från ett visst årtal eller se recensioner från andra läsare.

    På tal om böcker ska jag precis till att börja läsa Allt jag önskar mig av Grégoire Delacour. Det är det lilla förlaget Sekwa som står bakom utgivningen, och jag kan verkligen rekommendera deras böcker. De har specialiserat sig på fransk litteratur i svensk översättning, med särskilt fokus på kvinnliga författare, och det går att hitta många pärlor i deras sortiment för den som är intresserad.

    Vardagsglimtar

    Bilbesiktning

    I går var jag i väg för att besikta vår bil, vilket alltid är lite smånervöst. Jag pratade med en kvinna medan bilen besiktades som skämtandes jämförde det med att som förälder ta med sitt barn till doktorn, eller att som vuxen gå till tandläkaren. Man vet aldrig vad de kommer att hitta.

    I likhet med förra året gick det dock väldigt bra för vår bil och den gick igenom besiktningen endast med en anmärkning på att vi behöver byta vindrutetorkare, vilket ju är lätt ordnat.  Vi planerar dock ändå att skicka in till den på service för att se till att den även i fortsättning förblir i gott skick. Sköna besked, dock, och nu kan man släppa detta under resten av året.

    Tankar & Reflektioner

    Minnen i lådor

    Det fanns en tid då Pär brukade förundras över hur mycket plats vi hade i våra köksskåp och jag brukade förundras över hur lite plats våra grannar hade i sina källarförråd. Detta var en tid innan mina föräldrar kom på att mina sparlådor tog väldigt mycket plats på deras vind och jag borde ta börja ta hem allting. Så det senaste året har Pär och jag, i ganska lugn takt och i olika omgångar, hjälpts åt att gå igenom åtskilliga lådor och säckar fyllda med böcker, kläder, fotografier, porslin, skor, dagböcker, skolböcker, prydnadssaker, leksaker och allting däremellan. En del av detta har slängts då det har saknat praktiskt eller känslomässigt värde, flera säckar har vi skänkt bort och mycket har jag även valt att spara och jag känner tacksamhet över att min familj, eller jag själv, en gång tänkte på att spara någonting som i dag kvarstår som ett fint, värdefullt, roligt eller känslomässigt minne.

    Under kategorin ”roligt” faller nog några gamla teckningar som Pär hittade i en pärm. Jag hade ritat dessa i femårsåldern och Pär reagerade på att jag alltid målade mig själv som mörk och min bror som kritvit. Mamma berättade att jag som liten hade varit väldigt avundsjuk på att André var mörkare än jag, hade vägrat kännas vid detta och tvingat mina föräldrar att säga att jag var den som var mörkast.

    Vi hittade även denna klänning som kan vara mitt allra första klädesplagg och som jag hade på mig när jag kom till barnhemmet på Sri Lanka. Min mamma har sparat den i en pärm alla dessa år och det känns fint att ha den kvar. Den är minst 28 år gammal och skulle naturligtvis behöva tvättas, men längst ned på klänningen har någon, någon gång för väldigt länge sedan, skrivit mitt födelsenamn i blyerts och jag är rädd att detta ska försvinna om jag tvättar den.

    Nu dock, ett år senare, kan jag bara konstatera att Pär inte längre är lika förundrad över vårt köksutrymme, och våra grannar verkar helt plötsligt ha väldigt mycket förrådsutrymme i jämförelse med oss.

    ”Ciyani”. 

    Familj & Vänner

    Forsbybesök

    För några dagar sedan var vi över till mina föräldrar i Forsby för att umgås och äta middag. En av fördelarna med att bo i samma stad är att det är möjligt att ha den typ av relation där man kan åka över en stund efter jobbet om så önskas. Det är roligt att få träffa hundarna också, och jag drabbas lätt av abstinens när jag inte har fått träffa Viktor på ett tag.

    Nu när Leia är i princip fullvuxen är det spännande att se hur olika de är i personligheten, och trots att Viktor är tolv år äldre än Leia, med dålig syn och halvbra hörsel, har han en mycket mer uttåriktad energi än vad hon har. Han är extrovert, envis och social och Leia drar mer åt det introverta hållet med typiska bulldogegenskaper där hon kan stanna och titta på ett löv i fem minuter om hon har bestämt sig för det. De är båda fina hundar.

    Leia är Pärs numera stora bebis.  

    Kärlek

    Kärlek och OS-stafetter

    Alla Hjärtans Dag – En romantisk dag i kärleken och vänskapens tecken eller en kommersiell dag där butiker ges anledning att chockhöja priset på blommor, choklad och konfektyr? Personligen tycker jag att det är trevligt med dagar som uppmärksammar någonting positivt och det är fullt möjligt att få en fin och speciell dag tillsammans utan inblandning av kommersiella element, om så önskas.

    Pär och jag hade i förväg bestämt att inte lägga någon stor uppmärksamhet på Alla Hjärtans Dag, då vår årsdag infaller den 23:e februari och vi hellre väljer att lägga fokus på den dagen. Lite firande blev det dock ändå. Pär kom hem med rosor till mig, och jag hade bakat ett av hans favoritgodis: Jordnötsrutor med chokladfrosting. Vi lagade sedan middag tillsammans som, om jag får säga det själv, var bland det godaste vi ätit på länge. Laxbakelser med löjrom till förätt, gorgonzolafylld kycklingballotine med parmensanpotatispuré till huvudrätt och en efterrätt bestående av creme brulée.

    Helgen gick sedan i lugnets och sportens tecken. Vi bänkade oss framför teven med tända ljus, hallonsmoothies, amerikanska pannkakor och frukt och såg på skidstafetterna, där särskilt damstafetten på lördagen var minnesvärd. Vi trodde aldrig att Kalla skulle ta in över 25 sekunder och att se henne faktiskt göra det och sedan totalt krossa de andra på upploppet var en fantastisk prestation. Jag trodde inte att det var sant och Pär satt i soffan och applåderade. Det är alltid roligt när Sverige tar guld i OS, men det här var ett sportögonblick som jag tror att man kommer att minnas lång tid framöver.

    Hoppas att ni alla hade en trevlig helg med era nära och kära.

    Mat & Bak, Recept

    Chocolate Chip Cookies

    Jag kan verkligen rekommendera detta recept på Chocolate Chip Cookies med Dulce de leche. Jag är lite av en kakfantast och gillar kakor i alla dess former men just dessa chokadkakor gick även hem hos sambon som normalt sätt inte är så förtjust i småkakor, och de hade även varit populära och gått åt snabbt på Pärs jobb.

    De är lättbakade, kräver inte så många ingredienser, går relativt snabbt att slänga ihop och är otroligt goda med mycket choklad, ett litet segare innandöme som gömmer en härligt god Dulce de leche och en utsida som är lätt sprinklad med lite flingsalt som bryter av fint mot det söta.

    Chocolate Chip Cookies med Dulce de Leche och flingsalt

    ca 40 st

    100 gram smör

    330 gram farinsocker

    2 ägg

    50 gram kakao

    240 gram vetemjöl

    1 nypa salt

    100 gram finhackad choklad

    1 burk dulce de leche

    Flingsalt

    1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda vetemjöl och salt i en skål. Smält smör, kakao, socker och choklad i en kastrull på medelhög värme. Ta bort kastrullen från värmen och rör ned äggen.

    2. Röra ned mjölblandningen i smeten. Plasta därefter in och ställ i kylskåp i ca 20 minuter.

    3. Ta ut kakdegen och ta cirka 1 msk och rulla till en liten boll. Tryck en fördjupning med tummen, fyll den med cirka 1 tsk dulce de leche. Tag 1/2 tsk deg, platta ut och täck kolakrämen.

    4. Avsluta med att sprinkla lite flingsalt på kakan och grädda sedan mitt i ugnen i ca 8-10 minuter.

    5. Ta ut plåten och låt kakorna få svalna helt på galler.

    Familj & Vänner, Resor

    Stockholmsresa

    Jag gick upp tidigt i lördags för att ta tåget till Stockholm där Emma väntade. Jag fick skjuts till stationen av Pär, vilket kan vara höjden av lathet då vi har en knapp kilometer dit, men timmen var tidig och vädret dåligt så det var uppskattat och skönt. Resan gick bra och Emma och jag tillbringade lördagen med att besöka diverse butiker i Stockholms innerstad, och vi hann även med en snabblunch på McDonalds innan vi begav oss till Sollentuna där Emma bor med sin sambo. Kvällen bestod av lite Melodifestivalstittande, mycket prat och planer på att besöka gallerian i Sollentuna centrum under söndagen. En trevlig helg, och Emma och jag har nu fått chansen att träffas flera gånger under en kort period vilket känns roligt och ingenting som vi är vana vid då vi bor ett antal mil ifrån varandra.

    På söndagen reste jag tillbaka till Gävle igen och det är en sak att nå sin destination och rent praktiskt kliva ut på perongen i sin hemstad, men när man ser sin kärlek komma gåendes blir man så glad och uppfylld av den där känslan av att man verkligen har hittat hem. På riktigt. Jag hoppas att jag aldrig kommer att ta den känslan för givet. Pär hade lagat pannkakor som vi gjorde crepes av när vi kom hem, och på kvällen åt vi den väldigt delikata, svårtillagade och kulinariskt makalösen rätten som bestod av: Korv med bröd. Under 45 minuter mellan Sollentuna och Uppsala satt jag och stirrade på en reklamaffisch på just korv med bröd, kände lite småirriterat hur suget växte och frågade tillsist Pär om han inte hade lust att äta det till kvällen. Reklambranchen vs. Angelica 1-0.

    Emma i Sollentuna centrum
    Mat & Bak

    Focaccia med smak av Medelhavet

    Jag tycker personligen att soppa är en lite underskattad måltid, särskilt under hösten och vintern när det är ruggigt och kallt ute, och vi försöker att ha soppa på menyn åtminstone varannan vecka. När vi gjorde soppa här om dagen passade jag på att baka matbröd samtidigt, vilket jag annars sällan brukar göra. Resultatet blev ett saftigt focacciabröd smaksatt med soltorkade tomater, oliver, chevréost, rosmarin och lite flingsalt. Det blev riktigt bra och både Pär och jag bestämde oss för att försöka ta oss tid att göra vårt eget matbröd oftare, då det är så gott och det är onekligen en härlig känsla att kunna ta fram sitt eget rykande, nybakta bröd ur ugnen och servera till maten.

    Familj & Vänner, Mat & Bak

    Helgäventyr

    Fredagsmorgonen kunde ha börjat bättre då jag vaknade med huvudvärk och kände mig småkrasslig, och det var den typ av morgon då världen var lite grå och man helst av allt skulle vilja krypa tillbaka till sängen igen. Senare under dagen blev det dock bättre och jag började känna mig som vanligt igen. Pär satt i Stockholm på möten hela dagen och skulle inte komma hem förrän senare på kvällen, och jag bestämde mig för att komponera ihop en enkel och snabb trerätters som vi kunde äta när han senare kom hem.

    Jag lagade minipizza till förätt som blev riktigt bra. Ofta när man gör pizza själv tycker jag att den där krispigheten som man får på pizzerior försvinner, men de här minipizzorna fick en riktigt fin och krispig botten. Jag gjorde en normalstor sats, delade den och lät ena hälften kalljäsa i kylskåpet över natten. Dagen efter kunde vi använda den för att göra en snabb pizzalunch. Till huvudrätt lagade jag kyckling med en ädelostsås och fettucine, och till efterrätt en chokladfondant med hallon och en klick grädde. Det var enkla rätter men det var gott och det känns alltid lite extra festligt att äta trerätters tillsammans.

    Lördagen tillbringade vi tillsammans med Patrik, Anna-Karin, Cecilia och Daniel. Vi åt middag på Brasserie Absint och tog oss sedan till Filmstaden där vi såg Disneys Frost. Det var länge sedan jag såg en animerad film på bio och detta var en ganska bra sådan där särskilt animationen var riktigt välgjord. Det var definitivt en av Disneys bästa filmer på flera år.

    På söndagen tog vi en ordentligt sovmorgon och lagade sedan en god frukost med nybakta scones, te, äggröra och färsk frukt. På de varma sconsen hade vi chevreost som vi ringlade lite honung över och det var förmodligen lika onyttigt som det var gott, men på helgen är det mysigt att kunna lyxa till det lite. På eftermiddagen åkte vi i väg på en liten tur, som jag ska skriva mer om senare, och avslutade sedan söndagen med middag hos mina föräldrar, där Viktor var på bushumör och André berättade om sina planer att åka till Ryssland i helikopter med Pär. En ganska vanlig söndag med andra ord.

    Brasserie Absint
    Supersöta och goda minipizzor
    Fotografi

    Längtan efter ljuset

    Jag gillar vintern och till skillnad mot många andra har jag vanligtvis ingenting emot att det är lite mörkare under denna årstid. Tvärtom tycker jag att det är mysigt och bidrar till vinterstämningen, och är det inte underbart att kunna tända lite ljus, krypa upp i soffan under en filt med en kopp varmt te och titta på en bra film? Just nu känner jag dock en stark längtan efter ljuset då jag vill kunna fotografera utan att vara beroende av en lucka på fyra-fem timmar då mörkret skingrar sig helt och solen kanske, ibland, väljer att träda fram bland molntäcket. Det finns många duktiga fotografer som använder sig av mörket på ett effektfullt och briljant sätt, men jag känner att jag har börjat hitta min egen stil inom fotografin och där är det naturliga ljuset mitt nyckelord och mitt avtryck.

error: