Follow:
    Kultur, Tankar & Reflektioner

    Isigt nöje

    Läste nyligen ut Bea Uusmas Expeditionen: Min kärlekshistoria, som handlar om Ingenjör Andrées expedition mot Nordpolen. Riktigt välskriven fackbok som jag kan rekommendera. Se i så fall till att skaffa den illustrerade utgåvan som har en riktigt snygg layout och många intressanta bilder.

    Efter att ha läst den boken samt Michelle Pavers Evig natt har jag blivit riktigt sugen på att resa till Arktis, av alla ställen. Nordpolen är kanske lite väl extremt då det bara finns ett fåtal fartyg (isbrytare) som kan ta sig dit men det finns ju lite mer lätttillgängliga ställen såsom Grönland eller Svalbard. Min sambo frågade vad man kunde göra på Nordpolen och enligt vad jag har hört, inte mycket alls men det är säkert en upplevelse för de som känner att det är värt att betala över 150.000 kronor per person för att komma dit. Som sagt, det finns andra ställen på liknande tema som skulle vara roliga att besöka, som Kanada, Alaska, Island och Grönland.

    Min kärlek till böcker bottnar nog mycket i att det som jag har beskrivit ovan: Att man bara kan öppna en bok och sedan få uppleva underbara, skrämmande, fascinerande och spännande platser och situationer. Det finns säkert de som då skulle svara att de hellre upplever saker i verkliga livet, men jag skulle säga att chansen är liten att jag någon dag skulle göra en expedition till Nordpolen i luftballong. Jag lovar att hojta till innan om det skulle ske, dock.

    I kväll ska vi se The Wolf of Wall Street. Hoppas att den är bra då den är tre timmar lång.

    Bröllop, Familj & Vänner

    Keep Calm and Eat Cake

    Helgen gick i tårtans tecken, minst sagt. Pär och jag hade en tårtprovning inför bröllopet på fredagen, inplanerad sedan länge och med åtta olika sorter som vi hämtade hem, och på lördag var det även födelsedagsfirande för pappa och min kusin David som båda fyller år i mars. Vi firade med prinsess- och chokladtårta och blev även bjudna på god smörgåstårta. Detta lilla sammanträffande resulterade dock i att vi åt, levde, andades och drömde tårtor under en hel helg.

    Hur det gick med tårtprovningen? Ganska bra. Vi kunde med lätthet och i överensstämmelse utesluta flera tårtor direkt, och sedan fanns det några få alternativ som var väldigt goda och som vi båda gillade. Jag tror inte att det kommer att bli något större problem att välja.

    På lördag hade vi även en trevlig vin- och ostkväll med Nicole och Olivia samt Oscar som tittade förbi en stund senare på kvällen. Briljat Savarin, Roccolo, Gorgonzola/Mascarpone och en vitlöksost fanns att prova. Min nya favorit är nog Briljat Savarinen. Otroligt krämig och god. Jag hade dock varit uppe sedan sex på morgonen och när klockan började närma sig halv ett blev jag så trött att jag nickade till mitt under ett samtal. Tur att man har vänner med humor. En väldigt trevlig kväll dock som jag hoppas att vi gör om snart.

    Kusinen David fyller snart 16 år.
    Pappa fyllde år den 18:e mars.
    Mormor var besviken på sina petit-choux som inte blev som hon hade tänkt. Jag vet inte hur hon kände när Pär kom in och glatt utbrast ”Åh, har du bakat minisemlor?”, men vi fick oss alla ett skratt i alla fall. 
    Fina Nicole. 
    Min Viktor. 
     
    Briljat Savarin rekommenderas varmt. 
    Bröllop

    110 dagar

    Ett nytt kapitel i vårt liv börjar den 12:e juli 2014. Ett kapitel som äktar makar, som man och hustru. Våra bröllopsinbjudningar gick ut i torsdags och då kändes det verkligen verkligt på alla sätt och vis, som att startskottet gick på allvar, trots att vi planerat för bröllopet sedan oktober förra året.

    Det är svårt att sätta ord på alla känslorna. Det känns spännande, svindlande och nervöst på samma gång. Jag ser väldigt mycket fram emot vigseln, när vi två ska stå framför prästen och lova varandra för alltid. När man planerar bröllop handlar mycket om festen och ytlighet. Vad ska vi äta och dricka? Hur ska klänningen se ut? Smaker på tårtan? Under vigseln är däremot fokus på någonting annat. Det är han och jag och våra löften till varandra. Så stort i all sin enkelhet.

    Tänk, för tre år sedan kändes livet så ovisst och dimmigt, och nu ska jag gifta mig. Ibland vänder livet snabbt och till det bättre.

    I slutändan hoppas jag att det blir en fin dag i kärlekens tecken där alla trivs och har det trevligt tillsammans.

    110 dagar kvar.

    Familj & Vänner, Resor

    För-VM och Dalabesök

    I helgen åkte Pär, jag och Leia upp till Falun då vi hade blivit bjudna av svärföräldrarna till För-VM i längdskidor. Vi åkte från Gävle redan vid sjutiden efter att vi hade hämtat upp en trött Leia från mina föräldrar. Det var halvdåligt väder och på vägen till Falun såg vi flera olycksdrabbade bilar, dock ingenting till synes allvarligt. I ett fall ringde vi dock 112 för att rapportera en avkörning, som senare visade sig vara en civilpolis.

    I Falun stannade vi för att se både damernas och herrarnas skiathlonlopp, men tyvärr hade våra svenska åkare en lite mindre bra dag och slutade utanför pallen. Det var dock roligt att se dem åka och få en uppfattning om hur snabbt de faktiskt åker, och det var särskilt roligt att få se Charlotte Kalla som jag gillar.

    Leia skötte sig exemplariskt trots att hon inte är van vid stora folksamlingar och trots att hon blev lite frusen mot slutet till följd av blåsten. Efter tävlingarna åkte vi mot Borlänge och jag tror att vi alla tyckte att det var skönt att komma in i värmen igen. På kvällen blev vi bjudna på vin, goda pajer och en fin cheesecake som Pärs bror hade bakat, och vid elvatiden stupade vi i säng, trötta efter en lång dag och mycket resande dagarna innan.

    Vi tog en skön sovmorgon på söndagen innan Åsa bjöd oss på lunch med en god förätt bestående av rökta räkor på toast med aioli och en varmrätt med sukiyakilax, mangold och cashewnötter. Mycket gott. Vi hade en trevlig eftermiddag med Pärs familj innan vi avslutade Borlängebesöket för denna gång med en tur till en av Pärs vänner. På hemvägen lyckades vi nästan med konststycket att hamna i bilkö i Hofors, vilket måste vara något av en bedrift.

    Resor

    Backstreet’s Back

    Det var ett tag sedan jag skrev nu. Förra veckan var en ganska händelserik sådan, med bland annat en resa till Stockholm den 13:e mars för att se Backstreet Boys vid Hovet. Pär och jag åkte från Gävle strax efter lunch, var framme vid tretiden och lyckades med nöd och näppe undvika den allra värsta rusningstrafiken i Stockholm. Jag var allmänt stressad och kände att vi var sena, och mer eller mindre sprang till Hovet medan Pär parkerade bilen under Tele2 Arena.

    Väl framme vid Hovet hade en skara människor samlats och Pär och jag fick könumret 25 och 25 ½ skrivna på handen. Vi satt sedan och köade under några timmar medan vi åt vår matsäck och den goda glassen från Ben & Jerry’s som Pär var i väg och köpte. Vid 18.30 började insläppet och då var det riktigt mycket folk vid Hovet. Jag lyckades dra på mig två varningar inom några minuter då jag dels sprang i arenan och dels hade en systemkamera med mig, men vi kom fram till kravallstaketet och vi fina platser längst fram.

    Strax innan förbandet öppnade konserten kom även Lina till Hovet och hittades oss längst fram. Jätteroligt, men samtidigt en liten facepalm för Pär och mig som hade köat i flera timmar för samma platser som hon fick genom att komma till konserten strax innan den började. Det är svårt att undvika att se hur annorlunda det är nu i jämförelse med tio-femton år sedan, under deras storhetstid då de sålde ut dubbla konserter på Globen, fans köade i flera dagar för att få bra platser och allmän hysteri rådde. Jag kan sakna den där adrenalinkicken och ruset man fick på den tiden under en konsert, men samtidigt har deras konserter blivit mer jordnära nu för tiden och det märks att de gör det av kärlek till musiken och kanske även fansen.

    Backstreet Boys var en sådan stor del av min barndom och det var roligt att åtminstone på något sätt få visa en del av det till Pär. I slutändan hade vi en toppenkväll tillsammans med Lina och konserten var bra. Av Pär fick konserten betyget ”Helt okej och bättre än jag trodde”.

    Vi skjutsade sedan hem Lina till Täby där vi lyckades bli påkörda bakifrån av en bil som sedan smet från platsen. Som tur var hade vi dragkrok på bilen och det var bilen som smet som fick ta den värsta smällen. Vid ettiden kom vi tillbaka till Gävle där vi först stannade vid Max och sedan stupade i säng, tröttna men nöjda med dagen.

    Vardagsglimtar

    En vecka av ingenting

    En vecka av ingenting är visserligen en sanning med modifikation, för visst gick vardagen sin gilla gång under förra veckan, men mitt huvud kändes dimmigt och tankarna långt borta. Jag vaknade nästan varje dag med huvudvärk och nästan såg hur min energi tog sitt pick och pack, försvann bort i fjärran och lämnade ett sjunkande skepp. Mot slutet av veckan gjorde även febern entré.

    Helgen bjöd på underbart men blåsigt vårväder och jag trotsade både feber och smärtor och gav mig ut på en kort promenad med sambon. Mot söndagseftermiddagen började jag känna mig bättre, huvudvärken och febern försvann och energin började sakta men säkert komma tillbaka efter en vecka i exil. Nu är det en ny vecka och jag känner mig mer än redo för den. Det kommer att bli en händelserik och rolig sådan, med en Stockholmsresa i mitten av veckan och för-VM i Dalarna med svärföräldrarna till helgen.

    Familj & Vänner

    Discobowling, Tex-Mex och semlor

    Helgen kom och gick med vindens hastighet men det var en trevlig sådan. Pär och jag mötte på lördagen upp Nicole, Oscar, Anna och Olivia inne i centrum där vi började kvällen med fartfylld och rolig discobowling där Pär tillslut stod som vinnare. Vi gick sedan hem till oss där vi dukade fram tacos, guacamole, chips och dipp och godis och började kvällen med att titta på Melodifestivalen.

    Bowlingbilder lånade från kusinen. 

    Sällskapet och kvällen var mycket trevlig med många skratt, samtal och spel, och klockan var nog framåt halv ett innan gänget lämnade oss för denna gången.

    På tal om Melodifestivalen måste jag nog säga att jag har börjat tröttna lite på dess upplägg. Jag hör inte till den skaran som av rena principskäl tycker att Melodifestivalen pågår för länge eller tar för mycket plats. Det går ju faktiskt att byta kanal. Jag gillade festivalen tidigare men ska någonting pågå i över en månad ska det finnas skäl till det i form av starka startfält med övergripande bra låtkvalitet och det tycker jag saknas i dagsläget. Det blir ungefär som att vinter-OS skulle uttökas med två veckor för att man även vill ha tävlingar för motionsåkare med på schemat. Jag tror att hela konceptet riskerar att vattnas ur om man inte gör någon förändring i framtiden.

    Min sambo kom hem med en denna lilla låda efter jobbet i dag, så nu ska jag mysa ned mig i soffan med en semla, en kopp te, en bra bok och sambon.
    Kärlek

    Två år

    I söndags var det exakt två år sedan Pär och jag träffades första gången. Vi firade med att åka i väg på spa-relax under förmiddagen och avslutade kvällen med middag på Helt Enkelt. Däremellan hann vi även med att följa OS-finalen i ishockey, fika och utbyta lite årspresenter.

    Fika med ostbricka och varma croissanter med sylt och choklad

    Under dessa två år tillsammans har vi hunnit med att vara studenter, bo i en trång studentlägenhet och dela en 90-säng med hunden Viktor, ta examen, skaffa nya jobb, flytta till vår första gemensamma lägenhet, förlova oss och resa utomlands. Vi har skrattat och gråtit tillsammans, stöttat och lyft varandra och hunnit bli en liten men lycklig familj som betyder så oändligt mycket för oss båda.

    Du och jag mot världen

    Kultur

    Bokrean 2014

    Som bokmal är självklart den årliga bokrean ett roligt inslag i vardagen, även om den under de senaste åren har förlorat lite av sin forna glans. Bokhandlar som slår upp dörrarna med en smygpremiär vid midatt och köer som ringlar sig långa vid en tidig morgontimme, innan solen har gått upp och mörket fortfarande råder, känns som ett minne blott. De lokala bokhandlarna har fått ta ett steg åt sidan för nätbokhandlarna, och med tanke på internetifieringen i vårt samhälle är detta föga förvånande. Jag kan ibland sakna bokrean som den tidigare var, och det är synd att många fysiska bokhandlar finner sig tvungna att stänga ned, men samtidigt har allting sin tid och plats och traditioner måste utvecklas och förnyas för att kunna leva vidare.

    Samtidigt som jag saknar den forma bokrean måste jag erkänna att jag verkligen gillar nätbokhandlarna. De har onekligen öppnat upp nya dörrar med sina nästan gränslösa sortiment och möjligheten att få hem böcker från hela världen, samt alla användarvänliga funktioner där man med endast ett klick kan hitta böcker i samma genre, från ett visst årtal eller se recensioner från andra läsare.

    På tal om böcker ska jag precis till att börja läsa Allt jag önskar mig av Grégoire Delacour. Det är det lilla förlaget Sekwa som står bakom utgivningen, och jag kan verkligen rekommendera deras böcker. De har specialiserat sig på fransk litteratur i svensk översättning, med särskilt fokus på kvinnliga författare, och det går att hitta många pärlor i deras sortiment för den som är intresserad.

    Vardagsglimtar

    Bilbesiktning

    I går var jag i väg för att besikta vår bil, vilket alltid är lite smånervöst. Jag pratade med en kvinna medan bilen besiktades som skämtandes jämförde det med att som förälder ta med sitt barn till doktorn, eller att som vuxen gå till tandläkaren. Man vet aldrig vad de kommer att hitta.

    I likhet med förra året gick det dock väldigt bra för vår bil och den gick igenom besiktningen endast med en anmärkning på att vi behöver byta vindrutetorkare, vilket ju är lätt ordnat.  Vi planerar dock ändå att skicka in till den på service för att se till att den även i fortsättning förblir i gott skick. Sköna besked, dock, och nu kan man släppa detta under resten av året.

error: