Follow:
Browsing Tag:

Gimmelwald

    Resor

    Middag bland regnbågarna

    Ljuset sipprar in genom gardinerna som en otålig väktare och vi vaknar upp, sträcker på oss och gör oss redo för en ny dag i Gimmelwald, vår sista. Barbara har gått upp tidigt och förberett frukost till oss: Färska ägg från bonden nere på vägen, nybakt bröd och hemkokt sylt som smakar sötsyrlig rabarber och kanel.

    _DSC2416-copy

    _DSC2479-copy

    Och sedan vandrar vi. Bland porlande vattenfall och bergen som reser sig bland molnen, bland kornas klingande bjällror och naturens prunkande grönska. Ibland möter vi andra vandrare men ofta är det bara vi och stigarna. Vi stannar till ibland, dricker färskt källvatten och hämtar andan. Det finns en stillhet här som är så öronbedövande att den skulle få den mest högljudde att tystna för en sekund och för första gången inte bara förstår vi, men känner med hela kroppen och hela sinnet, att nu, nu är det semester.

    Vi tar oss till grannbyn Mürren och sätter oss på terrassen på en liten restaurang. De erbjuder schweizisk husmanskost och vi nickar med hela ansiktet och äter rösti och ägg och raclettost från en fräsande het panna.

    _DSC2461-copy

    Och glass! Glass är aldrig så god som den är utomlands säger maken och mellan tuggorna av grädde och chokladsås och jordgubbar håller jag med. _DSC2470-copySolen har gått i moln och temperaturen sjunkit men vi sitter på varma fårfällar och jag njuter av kvällen och sällskapet och molnen som leker lekar framför oss, av hans värmande hand i min, ljudet av regndroppar mot tak och regnbågen som dyker upp framför oss, så nära att det känns som vi kan ta ett steg framåt och hoppa från färg till färg.

    Det är vår sista kväll i Gimmelwald. I morgon lämnar vi Gimmelwald och tar oss ned till Interlaken där en bil förhoppningsvis väntar på oss. Den ska ta oss ned till södra Schweiz, genom norra Italien, upp till Österrike och slutligen tillbaka till Schweiz via Liechtenstein.

    _DSC2475-copy

    Men än finns det timmar kvar av kvällen och vi skålar – för semesterkänslorna som spirar i kroppen, för kärlek och för Gimmelwald som har givit oss så mycket på starten av detta äventyr.

    _DSC2473-copy

    Resor

    Gimmelwald

    ”Välkommen, välkommen” säger Dana och tar emot oss med ett leende; Två trötta resenärer med svett i nacken och rödrosiga kinder och alldeles för mycket kläder för högsommarvärmen i Schweiz.

    Vi har rest länge: Från Sverige med plan till Schweiz, från Zürich med tåg till Bern, byte till Interlaken och ännu ett byte till Lauterbrunnen och buss till Stechelberg för att slutligen hoppa på linbanan och färdas några hundra meter upp i luften till Gimmelwald med andan i halsen och ett sug i magen och jag greppar mannens hand medan vagnen kränger till och frågar ”Är vi verkligen här nu?”

    _DSC2204-copyJa, vi är verkligen här. I den lilla farmarbyn Gimmelwald och här är så vackert, så vackert. Vi går med öppna munnar och ögonen kan inte se sig mätta på de snöklädda alptopparna som tornar upp sig omkring oss, de små trähusen som klär kullarna och de djupa dalarna som breder ut sig under oss, som en liten fantasivärld långt, långt borta.

    Här i Gimmelwald finns inga bilar, inga affärer och knappt några människor. ”Det finns en liten matvarubutik i Mürren”, förklarar Dana, fortfarande med ett leende, och det blonda håret faller ned över ögonen. Tystnaden här är precis vad jag behöver och jag vänder ansiktet mot solen, njuter av kravlösheten och enkelheten och lugnet som fyller mig som mjuk och dunlätt bumull.  Vi andas ut, känner hur vardagens måsten och bestyr rinner av oss och försvinner bland bergsväggarna.

    _DSC2229-copy_DSC2236-copy _DSC2246-copy _DSC2433-copyDana visar oss till vårt rum i det lilla gästhus som hon nyligen tog över från sina föräldrar, ett rum trätt i furupanel med citronfärgade sängkläder och ett öppet fönster där disigt sommarljus strömmar in. Jag ställer mig vid fönstret, ser ut över alperna och trädgården där vita lakan fladdrar på en tvättlina som segel i vinden, och jag betraktar mannen som plockar sallad och rädisor från sitt grönsaksland och bönderna som sliter hårt för sitt levebröd och kvinnan med solblekt hår som arrangerar röda pelargoner i en kruka på terrassen. Någonstans gal en tupp och en koltrast gör ett djupdyk över bergskanten och försvinner ned i dalen, på jakt efter byte eller bara ens stunds lek.

    _DSC2432-copyVi torkar svetten ur nacken och tackar Dana. Vi är verkligen här nu, i en liten del av himmelriket.

    Något mer än så kan vi inte begära.

    _DSC2215-copy

error: